Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Resa i gamla statens land I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sam, vete, hirs, bönor, linser, indigo och kalebasser. Yxan, hackan,
billen drev djungeln tillbaka. Skörd följde på skörd; redan var
länderna runt Ganges rikare än de gamla ariska trakterna i nordväst och
när nu jordbruket runt Ganges och söderut mot Dekkan erövrade
bevattningstekniken tog det ett språng förbi också det
bevattningsjordbruk som arierna tusen år tidigare förintat vid Indus-dalen. Här
utbildades också den tredje bevattningstekniken; den som passade
monsunklimat.
Den första bevattningstekniken avledde vatten från floder eller
dämde upp floder eller ledde ut vattnet.
Den andra bevattningstekniken började med brunnarna och
utvecklades till karezer och väldiga underjordiska vattensystem.
Den tredje bevattningstekniken var tankbyggets. Dammar grävdes
ut och samlade monsunregnet och under torrperioden leddes vattnet
ut att bevattna fälten. Här utvecklades nu denna teknik och i förening
med den första bevattningstekniken drev den jordbruksproduktionen
ytterligare framåt. Boskapsskötselns betydelse minskade.
På Ganges tilltog skeppsfarten. På vägarna rullade tvåhjuliga
oxkärror, åsnekaravaner drog fram med handelsvaror och här var nu
underkontinentens ekonomiska centrum. I städerna utvecklades
hantverket; lyxhantverk som tjänade Q ärrhandeln och den högsta
överklassen och tillverkning av dagligvaror ökade snabbt. Guldsmeder,
juvelerare, pärlstickare men också timmermän, vagnmakare,
järnsmeder, kopparsmeder, bronsgjutare, korgmakare, garvare,
repsla-gare, bågtillverkare, krukmakare, vävare och färgare; de fyllde hela
stadskvarter, hade egna gator och började organisera sig gillesvis.
Det nya jordbruket sprängde ätternas herdekollektiv. Nyodlingar
blev egendom. Jordherrarna följde i plogbillarnas faror. Och dessa
nya jordherrar levde i ständigt hot från slavar, daglönare och fattigt
folk; de tvangs upprätta egna väpnade styrkor att hålla packet nere.
Det ökande välståndet blev till välmående klasser mitt i de gamla
ätterna och stamsamhället stelnade i en allt hårdare hierarkisk
ordning. Mot den nya rikedomen organiserade sig de gamla härskarna;
de friborna, de höga. Höghet och låghet, rättigheter och skyldigheter
avgjordes vid födseln. Det låga folket, slavarna och packet hade ingen
annan rätt än att arbeta och lyda — även om de med gnidighet och
svettighet och slughet gjort sig rika en och annan bland dem.
Traditionellt fanns sexton janapader, folkländer, från Gandhara
uppe i nordväst mot Hindu Kush till Anga vid Bhagalpur i vad som
nu är östra Bihar. Dessa janapader var inte stater; de var
stamterritorier. De var mycket olika. Några levde kvar i herdefolkens och
krigar-stammarnas gamla tid. De var ursprungliga och ariska kan man säga.
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
