Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Resa i gamla statens land I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning; han skulle senare bli känd som Buddha den upplyste. Han kallas
prins i nutida uppslagsböcker. Och det är sant att hans far och
släktingar som andra fria män kunde tjäna som hövdingar, rajor. Men
Siddharta var en friboren aristokrat; icke en prins i ett furstehus.
Uppslagsböckernas författare är bara fjättrade i sin egen oförmåga att
tänka annat än som undersåtar. Siddhartas friborenhet blev av
betydelse för framtiden just under dessa år då staten segrade och hans
egen ätt förintades och alla värden bytte förtecken och många
slungades ut i mörker och elände och andra på lyckans hjul svängdes upp till
välstånd och ära, ty efter denna frihetens tid då det var en lust att leva
blev tänkandet undersåtligt och är det än.
Ty om de nya redskapen och den nya tekniken först gjort
tvångsarbetet lönsamt och genom den allmänna förslavningen åt de friborna
skapat ett väldigt överskott så slet sedan detta överskott sönder den
gamla samhällsväven. En gång hade Indra slitit sönder Indusdalens
städer — som man sliter gammalt tyg — sedan hade Indra själv
trängts undan av de demoner han trodde sig ha besegrat och nu slet
de nya städerna sönder resterna av det samhälle arierna en gång fört
med sig.
Där nyss stamkollektivet brukat jorden — Siddhartas fader gick
efter plogen också han — där röjdes skogen nu av slavar och daglönare
och nya klasser växte fram; självägande småbönder, mellanbönder
med egna slavar och stora jordherrar som härskade över stora
landområden och betjänades av slavar. Slavarna var heller inte längre
bara födda slavar; de kunde vara gäldslavar.
Nu var handelns stora tid. Karavaner vandrade mot nordväst med
råjärn och ris och sockerrörssirap från längre ner vid Ganges.
Städernas hantverk blomstrade. Handelsmännen lämnade lån, tog
inteckningar som säkerhet och krävde ränta och ränta på ränta och alla
gamla heliga seder och bruk frättes sönder i ocker.
Dessa nya makthavare som träder fram kräver lag och ordning.
Men sin lag och sin ordning. Själva är de inte välborna. De är låga. De
respekterar heller inte de friborna. De lämnar lån och kräver sedan
sina rättigheter mot all gammal rätt. Till sitt skydd kräver de staten
mot ätten. Den stående hären krossar stammarnas folkuppbåd. Till
den stående hären behövs sold. Solden är den stående härens trohet
och rättesnöre. Alltså måste skatter drivas in. Men skatteindrivarna
måste övervakas och byråkratien blir nödvändig. Dock även
byråkratien måste övervakas och angiveriet måste sättas i system. Det nya
statliga konungaväldet har ingen religiös innebörd som de tidigare
heliga konungarna. De nya konungarna är själva av låg börd. De har
slagit sig fram och leder den öppet despotiska och blodiga maktap-
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
