Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. 1857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skyldiga utan hänsyn till ålder eller kön blir urskillningslöst
straffade och i vissa fall även offrade har förbittrat stora
folkgrupper som annars icke var fientliga mot regeringen och lett till att
jordbruket upphört och en svältkatastrof hotar ...
De härskandes hat hotade själva makten och Lord Canning tvangs
trots de ivriga amatörbödlarnas motstånd bromsa terrorn. Men denna
terror var inte bara utslag av vissa kolonialtjänstemäns och officerares
och köpmäns raseri; den var ett uttryck för den djupa skräck — för att
tala med dr Spear i Modern Review 1940 — som präglade britterna efter
1857. Väldet kunde falla. Hemmaopinionen — representerad av
sådana etablissementets organ som The Times eller Punch — var inte
mindre hämndlysten. Det viktorianska England som nu gjorde sig till
brittiskt imperium var ett kristet land och sannerligen:
Den rättfärdige skall glädja sig, när han skådar hämnden, han
skall två sina fötter i den ogudaktiges blod.
FÖrst när raseriet hotade inkomsterna förmådde britterna lägga band
på sig. Då hade också mogulväldet upphört och Ostindiska
Kompaniet avskaffats och Brittiska Indien lydde under en vicekonung till
vilken de självständiga indiska furstarna skulle stå i vasallförhållande
då de bundit sig till den brittiska kronan.
I Europa och Amerika klövs opinionen. Greve Björnstjerna hade
arbetat för ett förbund mellan England och Sverige-Norge under
Krimkriget. Han såg resningen som
det blodiga drama ... som troligen kommer att bestämma, ej
allenast det sagolika Österlandets, utan äfven vår mäktiga
bundsförvant, Englands framtida öde.
Följdriktigt var också Englands kamp:
civilisationens kamp mot barbariet och måste således sluta med
att ytterligare betrygga Englands välde i Österlandet ... Indien
skall ännu i sekler för Britannien förbliva en källa till rikedom,
makt och ära.
Den ryska tsarismen som nyss lidit nederlag i kriget mot England och
Frankrike kände naturligtvis skadeglädje över motståndarens
svårigheter. Det förekom också uppgifter — aldrig bekräftade eller belagda
— om att ryska agenter (och även franska i korrespondens med
Azimullah Khan) haft kontakt med upprorsmännen. Dock det alltmer
påtagliga folkliga inslaget i resningen enade härskarna. Mot Asiens
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
