Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Resa i gamla statens land II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vattensvalkan satte vi oss sedan i bilarna. Portarna slogs upp och vi
körde i rasande fart och ökendammet virvlade och sedan kom vi fram
och portarna slogs åter upp framfor oss.
Senare sade man att han var känd som dacoitledare och skötte
smugglingen över gränsen och hade nära förbindelser med politiker
och regering.
Staten här är gammal. I tvåtusenfemhundra år har de bildade, de
läskunniga och höga levat med skräcken för vad som skulle hända om
banden brast och folket slapp loss.
— Ser du hur de fattiga kryper in i sina hyddor om kvällen? De är
som djur.
Britterna fick stöd från såväl de feodala och besuttna som från den
nya medelklassens intellektuella 1857 ty så fort de brittiska
magistratspersonerna och skatteindrivarna försvann började
fattigfolket åter välla upp underifrån. Lag och ordning upplöstes.
Var gång den indiska frihetskampen mot engelsmännen grep djupt
i folket och de fattiga, kulierna, de kastlösa, fattigbönderna böljade
röra på sig då greps medelklassens nationella av skräck och Gandhi
som förmådde tala med de fattiga och för vilken kulier och kastlösa
och fattigbönder hyste beundran gick ut för att dämpa den
begynnande resningen.
Inte bara de feodala och de stora kapitalisterna utan medelklassen
som helhet har skräck för folket. Under kulturrevolutionen 1967 var
jag också i Karachi. Akbar, regeringstjänsteman och ekonom och en
av förespråkarna för vänskap med Kina sade:
— Men jag undrar vad som händer i Kina. Tänk dig att det skulle
gå likadant här hos oss. Plötsligt skulle grindarna slås upp och alla
dessa pakistanare komma rusande in i min trädgård!
— Man kanske inte ska tala så högt om det, säger Gun, men jag
undrar om det överhuvudtaget är möjligt att nå enhet mellan
medelklassen och det fattiga folket.
— Nationell bourgeoisie, småbourgeoisie, mellanskikt,
mellanbönder, fattigbönder, jordlösa och arbetare, säger jag.
— Här i Indien räcker det nog än så länge med att tala om
medelklass och folk eller medelklass och småfolk som i Europa för
hundrafemtio år sedan, säger Gun. Och jag undrar om det är möjligt
att de kan enas. Det är inte likgiltigt med demokratien och rösträtten
och folket kan utnyttja den och folket har också slagits för den mot
engelsmän och annan överhet. Det är heller inte likgiltigt om lagarna
följs eller inte. Folk vill att skurkar som slagskämparna i Barahiya
skall tas av polisen och dömas och sättas i fängelse. Folk tycker heller
inte om korruption. Korruptionen går ju alltid mot den fattige. Inte
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
