Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Resa i gamla statens land II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heller vill de fångas av Indiras sädesklipparbataljoner och bli
tvångs-steriliserade. Om det var folket det kom an på så vill det både försvara
den demokrati som finns och utvidga den och vill att lagen skall gälla
lika för alla och att gällande lagar tillämpas. Sedan kan man stifta nya
och bättre. Man är ju i flertal. Det är inte därifrån hotet kommer och
man behöver vara helt perverterat intellektuell för att påstå att
enhetsfronten inte är nödvändig för att folket inte behöver och vill ha
demokrati och lag och ordning. Men vill medelklassen?
— Enstaka hjältar vill det kanske. Sådana som är starka nog att gå
till folket, som det hette i det gamla Ryssland. Man skall väl heller inte
tro att alla dessa journalister och advokater som talar om demokrati
och enhet mot auktoritarianism menar annat än vad de säger. Men
betyder det att den indiska medelklassen plötsligt har blivit
annorlunda än vad den var förr om åren?
— När jag skulle diskutera kvinnor i Kina, säger Gun, med
kvinnogruppen i Madras och jag talade om hur man börjat med daghem och
om hur man skaffat kvarn, då talade man med mig om frigörelse och
menade sexuell frigörelse och kvinnoroller och man undrade varför
det inte rådde full jämlikhet mellan man och kvinna i Kina och man
tyckte synd om den kinesiska kvinnan som var dubbelarbetande, och
plötsligt insåg jag att ingen av dessa radikala intellektuella kvinnor ett
enda ögonblick tänkte på hur det är i Indiens byar. När de talade om
kvinnor och kvinnors lott då menade de sig själva och de sina —
högutbildade intellektuella kvinnor från frigjord högreståndsmiljö.
När de talade om folk då talade de om en abstraktion. Nittio procent
av Indiens folk existerade inte för dem. De var osynliga som
svartklädda scenarbetare på kinesisk teater. Hur tror du sådana reagerar
om det blir verklighet av demokrati och enhet? I det ögonblick det
krävs att de skall ut och bära skittunnor blir de besvikna på
demokratien och revolutionen och ropar på polis eller armé eller till och med
främmande trupper!
— Hur är det med våra kinesiska vänner? Handen på hjärtat — hur
är det? Mao menade att de skulle lära känna sitt folk och sitt land och
bli ett med folket. De skulle lära sig att folkskit var gödsel och inte
smuts. De skulle lära sig var maten kom från och hur mycket svett och
möda som rymdes i varje risskål. Många bland dem fick ge sig iväg ut
på landet. Några var odugliga och några klarade sig från det. Det var
en del som gjorde som när Delhi School of Social Work skulle ha
praktik med Rural welfare. Minns du det? De gav sig ut till Koraput
för att bygga väg åt byborna uppe i djungeln. Men det var arbetsamt
att bygga väg. Så de lejde byborna att gräva och bära och bygga.
Sedan kom de tillbaka till Delhi och hade praktisk erfarenhet och
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
