Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Resa i gamla statens land II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fanns slaveri (han nämner ju själv för övrigt slavinnor i samband med
kungens hushåll) så är det mer förståeligt att han kunde tro att all jord
var kunglig.
I de gamla byarna som vuxit fram ur det senariska stamsamhället
ingrep den nya statsmakten blott som skatteindrivare — eller för
statens säkerhet. Skatten uppgick till en sjättedel av skörden. Den
kunde byn fördela inom sig. Till detta kom ytterligare skatter samt
avgifter för de statligt byggda bevattningsanläggningarna.
Men det var nyodlingarna som Megasthenes sett och beskrivit. De
var i tillväxt. De gav den nya staten dess stora inkomster. Grupper av
krigsfångar eller av sluminnevånare från städerna eller fattiga från
gamla byar fördes ut att röja mark. Enheten utgjordes av en by om
100 till 500 familjer. Byarna placerades ut med fem kilometers
avstånd. För varje 10, 200, 400 och 800 byar upprättades ett
administrativt centrum med garnison. Dessa nybyggare var fria, dock inom vissa
gränser.
Den som röjt jord kunde bruka den på livstid — sålänge han
betalade skatten. Förmådde han det inte gick jorden till någon annan.
Skatten var tyngre än i de gamla byarna. En femtedel för torr mark
och upp till en tredjedel för bevattnad jord. Alla skogsprodukter och
allt vilt tillhörde staten. Om nödvändigt kunde vederbörande minister
för kronolanden låta bruka jorden med slavar eller straffarbetare.
Inga andra församlingar tilläts än släktskapsmöten eller
gemensamma arbeten med bevattningsanläggningar. Sekterister och präster
ägde inte tillträde. Inga sångare, diktare, gycklare tilläts. Ingen
byggnad som kunde utnyttjas för gemensamt bruk fick byggas. Ingen
bonde hade rätt att lämna byn för att bosätta sig i en gammal by. Som
Kautilya fastställde:
Ur byarnas hjälplöshet och männens totala upptagenhet med
arbetet på fälten stammar tillväxten av intäkter för den kungliga
skattkammaren, tillgången på tvångsarbetare, spannmål, olja
och andra omsättbara produkter.
Och detta var den nya statens styrka. De nya redskapen och
plogbillen av järn hade gjort en ny jordbruksorganisation för utnyttjandet av
de väldiga icke-uppodlade markerna möjlig och staten hade blivit
detta arbetes organisation. Och det var en stat som upplöst allt i
kontant betalning. En ny stat av stålhård styrka.
Ur de väldiga striderna på sexhundratalet och femhundratalet och
fyrahundratalet då stammarna krossades och klasserna kämpade; den
väldiga tid då det var en lust att leva, studierna blomstrade, andarna
vaknade och sekternas filosofer förkunnade de nya sanningarna; då
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
