Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Gudarnas återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det asiatiska klimatet i allmänhet genom sin torrhet nödvändiggjorde
väldiga och centralt organiserade bevattningsanläggningar. Endast så
kunde jordbruket existera. Byarna blev till små självständiga och
självstyrande enheter som i årtusendens trälgöra producerade skatt åt
de despoter som reglerade bevattningsanläggningarna utan att där
någonsin föddes en gnista av revolt och förnuft som kunde upplysa
och tända i bondeslitets dumma mörker. Inget privat jordägande.
Ingen feodalism. Inga förändringar. I stället för goda och dåliga år
blev det goda och dåliga regeringar.
Byborna gick i sina evigt vanda sysslor och skötte obekymrade om
politik och om stridande härar sina åkrar. Endast när härarna
förstörde bevattningsanläggningarna och orsakade nöd och oår förmådde
bonden lyfta blicken för att se förödelsen. Det ekade i New York Daily
Tribune från Megasthenes och från Engels’ ofullbordade och
charm-fullt Heineinspirerade vandringsbok Von Paris nach Genf från hösten
1848, där han mitt under revolutionen fotvandrar undan polisen
genom det sköna Frankrike och skildrar dess viner och kvinnor men
framförallt präglas av bitterhet över bondedumheten. Hans
formulering från den revolutionära gesällvandringen blir hans — och Marx’ —
livet igenom:
Men bonde förblir bonde och bondens levnadsförhållanden
upphör inte för ett ögonblick att utöva sitt inflytande. Trots den
franske bondens alla privata dygder, trots att han befinner sig i
mer utvecklade livsförhållanden än bonden öster om Rhen förblir
bonden i Frankrike som i Tyskland barbaren mitt i civilisationen.
Bondens isolering i en avlägsen by med en fåtalig och blott
med generationernas gång växlande befolkning, det
ansträngande enformiga arbetet som mer än någon livegenskap binder
honom vid torvan och som ständigt förblir detsamma från far till
son, den inskränkthet som gör familjen till det för honom
viktigaste och mest avgörande samhälleliga förhållande — allt detta
reducerar bondens synfält inom de trängsta gränser som
överhuvud är möjliga i ett modernt samhälle. De stora historiska
förändringarna vandrar honom förbi, ibland drar de honom med sig,
dock utan att han har en aning om naturen hos den drivande
kraften, om hur den uppstått, om dess mål.
De här utläggningarna av en intellektuell yngling i det jäsande
revolutionära 1848 utgjorde den känsloladdning med vilken Engels senare
kunde överta och utveckla de allmänna föreställningarna om bönders
karaktär som han kunde härleda ur klimatets nödvändighet och så fa
nyckeln till Orientens historia.
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
