Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Gudarnas återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, i New York Daily Tribune beskrevs så hur de indiska bönderna
gick i sina evigt vanda sysslor och hur byarnas oföränderlighet blev
despotiens grund. Bönderna tillbringade sina liv i slit och släp och
evigt inskränkt dumhet och tillbad djuriska gudar i monstruösa
ceremonier. Själva deras pinade oförarglighet blev deras historiska
brottslighet. Ty inträngling efter inträngling kunde på deras harmlöshet
upprätta sin despoti och regera sin tid ut och under det herrarna
växlade gick de utmärglade fattigbönderna plöjande med blicken
sänkt mot marken.
Att Marx genom årtiondena höll fast vid sin föreställning om det
indiska klimatet förstår jag inte. När Bernier skriver om kanalnätet i
Gangesdeltat skriver han sannerligen inte om några väldiga centralt
dirigerade bevattningsanläggningar i öknen och när han skriver om
bevattningen i det torra Indien — och Egypten — ger han en annan
bild än den Marx förmedlar:
Som marken sällan brukas annat än under tvång och då ingen
person kan eller vill reparera de diken och kanaler i vilka vattnet
fraktas händer att hela landet blir dåligt brukat och till stor del
ofruktbart genom brist på bevattning.
Det är en bild av det bevattningssystem som var och en vilken rest i
detta torra område från Medelhavet till Ganges känner igen. Diken
och kanaler på lokal nivå — behärskade av feodalherren eller av
bysamfalligheten, beroende på hur den sociala striden utvecklats.
Men hela den skildring Bernier ger av hur en ålderdomlig despoti
förkväver utvecklingen och driver folk att gräva ner sina skatter i
jorden och därmed göra Indien till den avgrund i vilken allt guld och
silver försvinner och hur bristen på höga herrar, parlament och
presi-dialdomstolar så som de existerade i Frankrike omöjliggör handel och
hantverk och hur individernas välstånd förkvävdes är ju inte en
ögonvittnesskildring i allmänhet utan en filosofisk utredning i
mer-kantilismens tjänst, ställd till Jean Baptiste Colbert. Mountstuart
Elphinstone påpekade också att när Bernier inte skrev om det han
direkt upplevat utan gjorde sammanfattningar och återberättade
måste man ta hans uppgifter med försiktighet.
Berniers brev till Ludvig XIV:s finansminister rörande Indiens
regering, ekonomiska förhållanden, militärutgifter och styrelse är,
som det sades i Histoire Générale des Voyages hundra år därefter, både
upplysande och belärande. För hans engelske översättare till den andra
engelska upplagan, den av 1826, var Berniers beskrivning av dessa
förhållanden en källa till förståelse för den brittiska regeringens
välsignelser i Indien. Ty om man läste vad Bernier skrivit då framstod i rätt
ljus nutidens 9n7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
