Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Röken från brända byar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätta utplundringen i system och ta hem överskottet till sig (alltså inte
ens konsumera det icke-produktivt i Indien vilket skulle gett någon
liten spridningseffekt — de härskande kan ju inte bara äta)
genomförde en total utarmning. Det enda asiatiska produktionssätt som är
meningsfyllt att tala om är det kolonialt och imperialistiskt utsugna
Asiens! Den inhemska härskande klassen i Indien söker dels leva som
kolonialherrarna, dels administrera som britterna, men också i mån
av möjlighet själva exportera kapital. Vad det indiska storkapitalet
beträffar:
— Storkapitalet investerar i Malaysia och lönsamma länder om det
ser en möjlighet till det, säger Ashok.
Så angenämt som livet var i Paris före 1789 kunde det aldrig mer
bli, sades det. Det skulle då varit i Petrograd de första lyckliga
krigsåren under Första världskriget om man far tro Negley Farsons
beskrivning. Men den som nu vill leva ett angenämt liv bör inrikta sig
på att bli rik bland de rika i Indien. Ty de flesta bland dessa rika är
inga surt gnetande kapitalister; de lever ännu angenämt och onyttigt
som liljorna på marken. Och eländet tilltar runt dem.
Det indiska eländet beror inte på någon brist på kunniga experter.
Indiens statistik må vara usel; men de indiska statistikerna är lysande.
Det finns gott om kunnigt och högutbildat folk i Indien. De exporteras
till alla världens länder. Indien satsar på utbildning. Den högre
utbildningen är betydligt mer utvecklad än till exempel i Kina.
Universiteten är exportindustri. I hemlandet finns inget arbete åt de
högutbildade specialisterna. Där råder ännu det angenäma livet och
inte kapitalismen.
Visst tar Indien emot utländsk teknisk hjälp. En del går till den
statliga och privata tungindustrin och rustningsindustrin. Den är ett
speciellt kapitel. De andra tillhör det internationella expertföljet. Jag
har träffat norska socialister som kommit på kant med sitt
departement och deporterats till internationell tjänst för att hamna som
experter på stadsplanering för indiska låginkomsttagare; svenska
experter på arbetarskydd; barnbegränsare från Förenta Staterna och
dockteaterspecialister från Tjeckoslovakien. Men de folkliga
gycklarna med sina invecklade sagor ur Mahabharatan och sina märkliga
dockor får sälja dockhuvudena till utländska turister som suvenirer
och samlas till tiggarslummen och daglönarslummen utanför Delhi,
under det att dockspecialisterna från Tjeckoslovakien åker i svarta
bilar till kulturministeriets mottagning och ambassadören håller tal
om socialism och kultur och broderlighet.
Men varför bli upprörd? Det där följet betyder ju inte mer för den
verkliga indiska utvecklingen än vad Cagliostro och hans likar i
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
