Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Samtal i Bihar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blev blodiga uppgörelser om dessa frågor. Man slog ihjäl yadaver som
lagt sig till med den heliga tråden. Men varför slog rajputer och
bhumiarer ihjäl dem? De var ju jordherrar och yadaverna var
arrendebönder. När de undre bröt ceremonielet hotade de jordägandet.
Inom de kastlösa, de fattigaste, lantarbetare och andra, pågick
samtidigt sanskritiseringen. Man gjorde sig till kast med kastregler. Som du
ser är dessa kastfrågor egentligen inte alls särskilt svåra att förstå!
— Men förhållandet före och efter självständigheten är helt olika.
Under trettiotalet tycktes det finnas en bonderörelse här. Kisan
sabha. Man enade sig mot zemindarerna. De stora arrendatorerna
gick mot zemindarsystemet. Men i stort sett var det samma kast bland
zemindarer som bland större bönder. När zemindarsystemet
avskaffades blev arrendatorerna ägare. Det var då kastfrågorna åter blev
akuta. Och det var då lågkasternas lägre mellanbönder slog sig upp
till ledande positioner genom att arbeta hårt och utnyttja de nya
jordbrukstekniska framstegen. Samtidigt med detta tilltog antalet
jordlösa lantarbetare. Från tjugoåtta procent 1951 till trettionio
procent 1971 eller för att tala i absoluta tal från 3 100000 till 6 800000.
Dessa är kastlösa och till en viss del lågkast. I Times of India 26 juni
1977 gav Arun Sinha statistik över resultatet av denna utveckling: år
1972 rapporterades 98 fall av övergrepp mot harijaner och stamfolk
till polisen enligt officiella siffror. 1973 var det 109 fall. 1974 259. 1975
nästan 300 och januari till september 1976 1 133 fall.
— Att det är jordägarna som går till angrepp mot lantarbetarna och
att kast täcker klass är en sak. Men det är inte vilka jordägare som
helst. I Rupaspur-Chandwa by i Purnea brändes flera lantarbetare till
döds av den förre talmannen i Bihars lagstiftande församling. De som
nu slår ihjäl lantarbetare och bränner upp dem är inte så ofta högkast
som under tjugotalets strider; nu är det lågkast som bränner upp
kastlösa. Det vill säga båda fallen förekommer. Men offren är alltid de
låga, de fattiga. Det är detta som Indira stupar på. Ty hon bärs upp
av eliten. Det är hennes partiorganisatörer som håller sig med livegna,
som bränner ihjäl lantarbetare och som står över lagarna. Men
samtidigt har hon ropat Garib Raj, de fattigas rätt och välde. När
myndigheterna och jordägarna dödade Gambhira Sau, de fattigas ledare i
Champaran, då demonstrerade tiotusen fattiga bybor för Garib Raj.
Fascismen är ingen lösning; populismen föder sin egen motståndare!
— Britterna sökte utbilda en egen klass av babuer, av intellektuell
medelklass som skulle hjälpa dem administrera Indien. Det lönade sig
till en början för dem. Den nybildade bengaliska medelklassens
intellektuella ställde sig på britternas sida 1857 men 1860 kunde de
samarbeta med bönderna mot de brittiska plantageägarna under indigostri-
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
