Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Anteckningar om en bengalisk revolutionär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengalen kunnat delas. Det borde delas. De som talade oriya borde
enas i en administrativ enhet, de som talade hindi i en och vi som
talade bengali i en. Men så gjordes ipte. Bengalerna delades. I det
som blev det nya Bengalen blev de bengalitalande i minoritet. Det var
till exempel sjutton millioner som talade bengali mot tjugo millioner
som talade hindi. Ostbengalen blev ett Bengalen där religionen,
islam, blev det avgörande. Om det för britterna blott gällt förnuftig
administration då hade vi fatt ett enhetligt Bengalen för alla som
talade bengali. Se på kartan! Ekonomiskt utgör Bengalen en enhet.
Nu hamnade vi i min familj i östra Bengalen.
— Genom att britterna gjort på detta sätt blev det möjligt för dem
att göra motsättningarna till religionsfrågor. Ar 1905 när alla andra
former av politisk agitation visat sig verkningslösa och britterna inte
lyssnade till några förnuftsargument började bojkottrörelsen. Tanken
kom från Kina. Där hade man inlett en bojkott mot amerikanska
varor för att fa bukt med den rasdiskriminering kineser utsattes för i
Förenta Staterna. De behandlades som slavarbetare och deporterades
när man utnyttjat dem nog. Den här agitationen mot brittiska varor
skulle samla femtio millioner bengaler till strid mot britterna och slå
dem där det gjorde mest ont; i plånboken. Samtidigt skulle den bli till
hjälp för den inhemska industrin. Alla skulle delta i swadeshirörelsen.
Från zemindarer till tvättare, alla deltog. Och mot den som envisades
att köpa brittiska varor och som envisades med att tjäna britterna blev
bojkotten social. Det var så att säga den gamla kastorganisationen
som präglade den sociala bojkotten. Det är ju för övrigt en av den
brittiska arbetarklassens metoder. Där kallar man det att skicka någon
till Coventry. Så det här med kast skall man inte ta så högtidligt på. De
som bröt swadeshirörelsen bestraffades alltså genom att ingen åt och
drack med dem, ingen accepterade ingifte med dem, ingen köpte
något av dem eller sålde något till dem, ingen barberare hjälpte dem,
inga barn lekte eller talade med deras barn. Mycket kunde britterna
göra för att hjälpa de personer som tjänade dem men en sådan social
bojkott kunde ingen regering bryta. Den var i småstäderna nog för att
driva en man galen om han och hans familj utsattes för den.
Människan är ju som Aris to teles säger ett samhälleligt djur.
— Fast britterna hade ett vapen. Religionen. 1905, 1906, 1907 steg
swadeshirörelsen. Men det var den hinduiska medelklassen som ledde
rörelsen och som tjänade på den. Den nationella rörelsen dominerades
också av välutbildade och välbärgade hinduer ur den nya
medelklassen. Och i viss mån från zemindarifamiljer. År 1909 genomförde
britterna också en serie mindre reformer. De gav muslimerna en större
representation — på religiös grund alltså — de fick fler poster inom
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
