Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Anteckningar om en bengalisk revolutionär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
administrationen. De skulle ges olika personliga fördelar. Du ser där
hur kast och klass och religion och nationalitet vävs samman till en
komplicerad snara. I början hade hinduer och muslimer demonstrerat
tillsammans för ett odelat Bengalen. Man hade ropat "Allaho Akbar"
och "Bände Mataram" om vartannat. Men med brittiskt understöd
kunde klassmotsättningen mellan de fattiga massorna och de ockrare
som sög ut dem omvandlas till en motsättning mellan muslimer i
allmänhet och hinduer i allmänhet och det var agenter från den
brittiska politiska polisen som hetsade upp hindufanatiker och
muslimska fanatiker, och den 4 mars 1907 bar deras arbete frukt. Då blev
det i Comilla i vad som nu är Ostpakistan den första ordentliga
pogromen. Communal riot, kallar vi det. Men pogrom kallar ni det i
Europa. Alltså plundring, mordbrand, våldtäkt, förföljelse.
Myndigheterna ingrep inte. Pogromerna låg i deras intresse liksom de gjorde i
det tsaristiska Ryssland vid samma tid. Brittiska regeringen och
tsarens svarta hundraden fullföljde samma politik. Om judar sätts mot
gentiles, icke-judar, och om muslimer sätts mot hinduer då blir det
lättare för de härskande att hålla ner dem alla. Så där har det fortsatt.
Om religiösa motsättningar en gång flammar upp då blir de en egen
kraft. Det kan du se i vad som hänt i vårt land och det kan du se på
Irland och det kan du se i Palestina. Engelsmännen tänder brasan
men de kan inte sedan släcka den.
— Men det är klart att vi präglas av vår kultur. Man tränas —
åtminstone tränades vi på vår tid — i introspektion och analys.
Européerna tror ofta att hinduismen är en konstig och mystisk
ritua-lism. Det är alldeles fel. Jag är inte religiös men det är klart att jag
fortfarande fascineras av Upanishaderna. I dem uppfostrades jag.
Man behöver inte tro på någon Gud för att vara en god hindu.
Upanishaderna kräver en kompromisslös intellektualism. Detta gäller
om man är filosofiskt lagd eller överhuvudtaget om man kommer från
den intellektuella traditionen och dess kaster. För andra kan
naturligtvis Upanishaderna fungera som en bibel för hedendom av mörkaste
slag. Men för oss är hinduismen inte vad den tycks vara i europeiska
ögon.
— Jag är inte bunden av vare sig religion eller kast men jag vet att
jag är präglad av hinduismen; jag är hindu. På gott och ont. Det onda
det är vad vi bengaler är kända för. Den intellektuella träning vi far
genom studiet av Upanishaderna leder också till ett hårklyveri som
kan pervertera både vett och förnuft. Först lockas man in i förnuftiga
resonemang och sedan argumenterar man så slipat, skickligt
dialektiskt tränat att man tillslut befinner sig långt ute i ett metafysiskt
träsk. Denna tradition är stark. Hela den introverta spekulation som
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
