Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Anteckningar om en bengalisk revolutionär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen stiger och massorna själva reser sig, då försvinner den
individuella terrorismens teori ur blickfältet. Kamraten bör hålla detta
i minnet.
Att P. Sundarayya publicerade detta i december 1972 hade
naturligtvis sina egna skäl; dels ville han — som en av ledarna för den del av
det gamla kommunistpartiet som kallar sig Indiens Kommunistiska Parti
(marxisterna) slå mot C. Rajeswar Rao och S. A. Dange som då hörde
till ledningen för det absolut Moskvatrogna kommunistiska
högerpartiet Indiens Kommunistiska Parti och dels ville han söka komma åt
bonderevolutionärerna och naxaliterna i Indiens Kommunistiska Parti
(marxist-leninisterna) och närstående grupper och söka använda Stalins
auktoritet mot dem så som de sökte utnyttja Mao Tsetungs auktoritet.
Men viktigare än allt detta, viktigare än Stalins redogörelse för sin
syn på individuell terror (som såvitt jag kan se inte utgör ett svar på
den fråga "kamraten" ställde) är det ljus dessa förhandlingar kastar
över den revolutionära vänsterns elände i Indien. Dess brist på
nationellt ansvar och på insikten att det faktiskt är massorna och inga
hjältar — inte ens J. V. Stalin och V. M. Molotov — som har att med
egen kraft befria sig. Liksom Indien lider av att ha en
compradorbour-geoisie har Indien lidit av — och lider fortfarande av — att ha
compradorrevolutionärer och compradorkommunister! Också
revolutionärerna uppträder som Calcuttas intellektuella på
adertonhundra-talet; de vänder sig bort från folket och beger sig över vattnen för att
söka en auktoriserad sanning i en ledande metropol.
Den akuta splittringen bland Indiens kommunister hade
förorsakats av att partiets generalsekreterare 1948 B. T. Ranadive i samband
med att han gått till angrepp mot bonderörelsen i Telengana hade
angripit Mao Tsetung och den
såkallade nydemokratiska teori som Mao påstås lägga ut och som
sägs vara ett nytt tillägg till marxismen.
B.T. Ranadive fördömde Mao Tsetungs teorier och påminde om Tito
och Browder och förklarade att
Marx, Engels, Lenin och Stalin (är) marxismens auktoritativa
källor. Det [partiet] har icke upptäckt nya källor för marxismen
förutom dessa.
Bortsett från att B. T. Ranadives uttalande är uttryck för en stel
teologi helt främmande för Marx (en marxism i Marx’ tradition kan ju
inte ha sina "källor" i några auktoritativa skrifter) är det värt att
komma ihåg att denna rapport till politbyrån och centralkommittén
274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
