Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Anteckningar om en bengalisk revolutionär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
självständighet. Men kräva det på icke-våldssätt. Samtidigt skrämdes
både den unge och den gamle Nehru av den radikala oppositionens
styrka.
1928 var också första gången arbetarklassen visade sig inför
Congress. Tolvtusen arbetare marscherade i demonstrationståg mot mötet
för att höra Gandhi tala. Congress hade menat att den inte hade tid
att lyssna på arbetarna. Tiden var strängt inrutad. När tåget kom i
alla fall pågick underhandlingar mellan ledningen för polisen och
Congressledningen om arbetartåget skulle stoppas med polishjälp.
Polisen var beredd att hjälpa till mot arbetarna så snart
Congressledningen bad om det. Både volontärinfanteriet och volontärkavalleriet
drogs upp och gjordes insatsberedda. Också motorcykelbrigaden Var
beredd. Arbetartåget kom marscherande. Arbetarna ropade
förtröstansfullt nationella slagord. I sista ögonblick bestämde sig Congress
för att ta emot arbetaruppvaktningen. Gandhi och andra
Congress-ledare höll tal för dem.
I mars 1929 började Kali arbeta på veckotidningen Swadhinata
(frihet). Den hade då en upplaga på mellan tio och tolvtusen exemplar
och var den ledande revolutionära tidningen. Var vecka gjorde
polisen raider. Då straffet för upproriskt skrivande var ungefar två år hölls
alltid en grupp frivilliga i beredskap som var beredda att rycka in i
fängelse för partiet. Bhupendra Kumar Dutt och Arun Guha skrev
ledarartiklarna och Kali delade redaktionsarbetet med Jotish
Bhwmik.
Det året hade trettiotvå medlemmar av Arbetar- och bondepartiet
och Congress ställts inför rätta för högförräderi. Britterna höll
rättegången i Meerut för att slippa den jury som de hade blivit tvungna
anlita i Bombay eller Calcutta. En jury — menade de rättsvårdande
myndigheterna — skulle ha svårt att se juridiskt på fallet. För
nationalisterna innebar denna process att de kom närmare kommunisterna.
Motsättningen mellan kommunister och nationalister var annars
djup. Nationalisterna menade att kommunisterna nog tänkte
upproriskt men att det gällde att även leva upproriskt. Nu när
kommunisterna stod inför rätta hade de visat att de också levde upproriskt,
menade många nationalister.
Under 1930 skärptes läget. Congress inledde
icke-samarbetskarm-panj och i Chittagong tog nationalisterna den 18 april arsenalen. Det
var det hårdaste slag som drabbat britterna sedan 1857.
Massarresteringarna började omedelbaft. Swadhinata beslöt publicera en ledare:
Bravo Chittagong! Tidningen skulle i alla fall slås ned av britterna och
det var lättare att göra det med en artikel som hyllade det väpnade
upproret än att bara försvinna. Britterna gjorde ett sista försök. De tog
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
