Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Anteckningar om en bengalisk revolutionär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kontakt med Hari Kumar Chakravarty och lovade femhundra rupier i
månaden från Iritelligence Bureau i Calcutta om tidningen i
fortsättningen uttryckte positiva åsikter om Simonkommissionens
rekommendationer. I annat fall kunde konsekvenserna bli svåra.
Men Swadhinata tryckte artikeln Bravo Chittagong! och partiet gick
helt under jorden samtidigt som britterna införde presskontroll och
särlagstiftning som upphävde vanliga rättsregler.
När partiet gått underjorden tog Motilal Nehru kontakt. Han ville
sätta kraft bakom Congress’ kamp. Han gjorde upp om att partiet
skulle kapa telegraflinjerna i Bengalen. Motilal Nehru lät till Kali
överlämna de pengar som behövdes för operationen. Men Motilal
Nehru förstod inte att det konspirativa arbetet kräver absolut tystnad.
Han hade låtit sina planer läcka ut. Partiet stod i en svår situation.
När britterna förvarnats genom Motilal Nehrus oförsiktighet innebar
operationen stora risker; samtidigt var den politiskt lämplig och det
var också politiskt riktigt att samarbeta med den hittills så försiktige
Motilal Nehru. Då de flesta ledare nu var arresterade leddes
operationerna av Monoranjan Gupta, Ra^hik Das och Kali. Kali var
förbindelseman mellan centrum och de operativa grupperna. Genom gott
planeringsarbete kunde partiet så klippa av telegrafledningarna på en
gång i nästan varje distrikt i Bengalen och blott i två fall lyckades
britterna fanga sabotörerna.
Samtidigt som organisationen pressades hårt av behovet att finna
säkra hus för alla som gått under jorden och alla som flydde in till
Calcutta hade den grupp under ledning av doktor Narayan Roy som
haft ansvaret för att tillverka sprängämnen blivit klar med sitt arbete.
Man hade tillräckliga kvantiteter amatol och aluminiumpulver med
tändhattar och allt nödvändigt. Vad som fattades var bombhöljen.
Man provade med mässing och med järn. Effekterna var utmärkta
men bomberna var svåra att dölja i kläderna.
I samarbete med en metallurg och en industrikemist utarbetade
Kali då en legering av mässing och aluminium som motsvarade
behoven. Proven visade att de var idealiska bomber. Britterna
menade senare att dessa aluminiumbomber var av högsta professionella
klass.
Vapen var svåra att fa tag i. De smugglades in men britterna hade
skärpt kontrollen över hamnen. Samtidigt var de kriminella
elementen och de organiserade förbrytarbanden fientliga. Britterna hade
hotat dem om de samarbetade med nationalisterna och de ställde sig
på britternas sida för att kunna fortsätta sin verksamhet. I juli 1930
var de första bomberna fardiga. Planerna var också redo. Man hade
valt ut lämpliga mål i Calcutta för en hård och koncentrerad aktion
283
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
