Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Dom över döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blev utan verklig ledning. Jag menar att både Bose och
kommunisterna svek Indiens folk.
Situationen var komplicerad men dock var detta beteende inte
nödvändigt. Pjotr Parvenovitj Vladimirov skickades i maj månad år
1942 som Kominterns representant till Kinas Kommunistiska Partis
centralkommitté i Yenan. När Komintern upplöstes stannade han
kvar i Yenan som korrespondent för Tass till november 1945. Han dog
i Moskva 1953. Ar 1974 publicerades hans efterlämnade
anteckningar. Naturligtvis är de redigerade både av sovjetisk säkerhetsexpertis
och sovjetisk propagandaexpertis. Jag hade boken med mig i Kina
1976 och då jag lånat ut den till några kinesiska vänner fick jag
tillbaka den först 1978. Man menade att olika detaljer var felaktiga
eller propagandistiskt färgade men att själva sakinnehållet när det
gällde de sovjetisk-kinesiska förbindelserna under kriget var korrekt;
Mao Tsetung vägrade offra det kinesiska folkets intressen för den
sovjetiska utrikespolitiken. Kineserna var solidariska — men de
underordnade sig inte. Det Vladimirov rapporterade hem till Stalin som
antisovjetism var den ansvarighet inför det egna folket som gjorde det
möjligt för ledningen i Yenan att sedan bli ledning i hela landet.
Men kanske är fallet Bose dunklare än så? Han begav sig i u-båt
från Tyskland till Japan i februari 1943. I Tyskland hade han
misslyckats. När han kom år 1940 vägrade Hitler ju att träffa honom av
hänsyn till Stalins intresse för Indien men efter det tyska angreppet på
Sovjetunionen vägrade Hitler att ta ställning för Indiens
självständighet. Bose lyckades fa Japan och Mussolini i Italien att gå med på
tanken om en deklaration om Indiens självständighet från Berlin,
Rom och Tokyo men Hitler vägrade. Den legion Bose upprättat från
indiska krigsfångar i brittisk tjänst tvangs svära Hitler trohetsed. Då
lämnade Bose Tyskland.
Det finns ytterligare ett lager frågor. Bose hade rest till Tyskland
genom Sovjetunionen. Han sökte hålla kanaler till Moskva öppna
under kriget. Det 21 maj 1945 talade han i radio från Bangkok. Han
vände sig till Moskva och påminde om att hans Fria Indien hade en
och endast en utrikespolitisk grundsats:
Den grundläggande principen för vår utrikespolitik har varit och
kommer att förbli: Storbritanniens fiende är Indiens vän.
Japanerna sökte på alla sätt hindra hans försök att nå kontakt med
Moskva. Den 15 augusti 1945 när Japan kapitulerat utfärdade Bose
sin sista dagorder som överbefälhavare för de fria indiska styrkorna:
287
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
