Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Dom över döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nationalist". Den boken saknar såväl tryckort som tryckår. Men den
ger en nyckel.
År 1907 satt en tjugotreårig student från Indien och skrev på ett
manuskript. Hans namn var Vinyak Damodar Savarkar och han var
från Bhajur vid Nasik utanför Bombay. Hans far var en liten
jordägare och penningutlånare. Han satt och skrev på marathi. Titeln på
manuskriptet var: Det indiska befrielsekriget år 1857. Han förklarade:
Den nation som inte har något medvetande om sitt förflutna har
ingen framtid. Lika sant är att en nation måste utveckla sin
förmåga icke blott att åt sig erövra sitt förflutna utan också att
veta hur detta förflutna skall användas för att främja det
kommande. Nationen bör vara sin egen historias herre och icke dess
slav ... Känslan av hat mot muslimerna var rättvis och
nödvändig på Shivajis tid — men en sådan känsla vore orättvis och
dåraktig om den uppammades nu blott för att den var
hinduernas dominerande känsla på hans tid.
Avsikten var som han senare framhöll i en artikel att skriva en sakligt
riktig historia som skulle inspirera folket att åter resa sig och med
vapen i hand befria fosterlandet från inkräktarna.
Hans bok hade alltså det utsagda syftet att förbereda folket på
nödvändigheten av det väpnade upproret och att undergräva den
brittiska indiska arméns moral. Savarkar menade att om de indiska
soldaterna insåg sin situation, lärde av 1857 och reste sig mot sina
officerare skulle det brittiska väldet i Indien störtas. Detta välde
vilade på bajonetterna; det gällde att vända bajonetterna mot
förtryckarna.
Den som säger att denna teori var felaktig, att britterna lämnade av
andra skäl har rätt i den meningen att imperiet blev alltmer
oränta-belt som utsugningsmaskin och att britterna blev utkonkurrerade på
världsmarknaden och att stora Britannien blev lilla England under
Andra världskriget; men det som slutligen avgjorde frågan för
britterna var att den lätthet med vilken Bose kunnat rekrytera den
brittiska arméns indiska soldater till sitt Fria Indiens armé tydde på att de
inte längre kunde lita på sina väpnade styrkor och att flottmyteriet
1946 bekräftade detta. Hade britterna inte flytt 1947 hade de blivit
utkastade med våld ... och då hade varken de utländska
investeringarna eller den byråkratiska apparaten eller den indiska överheten
kunnat sitta i orubbat bo.
Den bok den unge studenten skrev i London 1907 är lysande. Den
är skriven med brinnande patos och med en skarp och hänsynslös stil.
En hel del av det material som bör tas med i en skildring av 1857 hade
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
