Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIV. Dom över döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Savarkar inte tillgång till. Frågan om de folkliga resningarna 1857 och
klasskampen på landsbygden 1857—1859 var dåligt utredd. I en del
fall drog Savarkar alltför stora växlar på sitt material. Han avsåg
också att skriva ett äreminne över sin nations hjältar. Men i jämförelse
med de brittiska akademiska historikerna är Savarkar vetenskaplig.
Hatet mot förtryckarna är för den som söker historisk sanning en
lämpligare utgångspunkt än apologin för detta förtryck. An i dag är
det så att de historiker — indiska eller andra — som värnar om det
bestående söker skildra 1857 som myteri eller militärt uppror eller
feodalt uppror; ju hårdare motsättningarna inom det indiska
samhället formerar sig ju mer apologetiska blir det officiella Indiens
vetenskapsmän.
Redan under arbetet med manuskriptet försvann två kapitel.
Detektiver från Scotland Yard hade stulit dem. Savarkar misstänktes av
de brittiska myndigheterna för intellektuellt subversivt arbete och de
övervakade honom noga. Världsväldet över vilket solen aldrig gick
ner (och på vilket blodet aldrig torkade, som Ernest Jones sagt)
fruktade ordet.
Manuskriptet smugglades till Indien trots de brittiska
myndigheternas kontrollåtgärder. Britterna gjorde omedelbart polisrazzior mot
ledande tryckerier i Maharashtra. Men britterna kunde inte lita på sin
polis. En patriotisk polisofficer varnade tryckeriet där boken trycktes
just innan razzian. Britterna fann inte manuskriptet. Då britterna nu
övervakade tryckerierna fick manuskriptet smugglas tillbaka till
Europa. I Paris återfann den unge studenten sitt manuskript. Det gjordes
ett misslyckat försök att trycka boken i Tyskland. Därefter beslöt man
översätta manuskriptet till engelska och trycka det i England.
Men den brittiska polisen vakade. Boken förbjöds. Savarkar
frågade myndigheterna i ett öppet brev:
Hur vet myndigheterna att boken är så farlig att den måste
förbjudas innan den är publicerad, innan den ens är tryckt?
Antingen har regeringen en kopia av mitt manuskript eller inte.
Om regeringen har en kopia varför åtalas jag inte ... om den inte
har en kopia, hur kan den veta något om innehållet?
Ingen brittisk tryckare vågade åta sig arbetet med boken. Intelligence
Department hade kontakt med sina kolleger i Frankrike och hotade de
franska tryckarna; inget franskt tryckeri vågade åta sig uppgiften.
Men man fann en holländsk tryckare som i hemlighet tryckte en
upplaga. Denna upplaga smugglades in i Frankrike. Därifrån spreds
den till Indien. De exemplar som sändes till Indien försågs med falska
292
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
