Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVI. En frukost i Bhubaneswar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— De här kartorna blev inte hemliga och förbjudna förrän i år, sade
Gun. Han känner dem lika bra som du.
Det avgörande var inte att det faktiskt var kineserna som hade rätt
som att de hade rätt i att det faktiskt inte fanns någon sådan där
fastlagd gräns. Därtill hade de tydligen också rätt i den meningen att
den led de byggde ut till väg var en gammal led från deras Sinkiang
till deras Tibet. Nehru hade placerat sig i en situation där han inte
kunde förhandla, där han inte hade makt nog att tvinga igenom sin
åsikt och där motparten inte bara fann honom vara en motståndare
utan en motståndare som uppenbart ljög. Det var helt självklart att
förhandlingarna mellan Nehru och Chou En-lai i april 1960 inte
kunde leda någon vart; att de skulle ha varit
uppriktiga och vänskapliga
som det hette i kommunikén trodde vi inte ett ögonblick på. Hur
kunde de vara uppriktiga när Nehru visste att han for med osanning
och hur kunde de vara vänskapliga när Chou En-lai visste att Nehru
visste att han visste att Nehru ljög medvetet? Nehru var faktiskt en
dålig diplomat. Man skall inte låta lura sig till att fara med
kontrollerbara osanningar.
Men det fanns ingen offentlig debatt i Indien som kunde hjälpa
Nehru ur denna situation. Det fanns heller ingen sådan i Kina för den
delen. Men denna gång var det Indien som satt i knipan och som hölls
kvar där av bristen på sakdebatt i landet. Det var verkligen farligt att
ställa frågor.
När jag låg sjuk hade vi anställt en ung sydindier som hjälp. Han
var kristen och hette Daniel. En kväll när vi varit borta hade den
politiska polisen varit där. Han hade bundits vid stolen och man hade
pryglat honom med batonger för att han skulle berätta om oss och om
vad vi sade om gränsen. Han var blåslagen och mycket upprörd. Då
förstod vi att det var olämpligt att behålla kartorna. Vi gjorde en rulle
av de detaljerade kartor som rörde gränsområdet till Kina och
lämnade dem till svenska ambassaden. Som utlänning bör man i sådana
lägen inte ha förbjuden litteratur hos sig.
Vad den östra delen av gränsen beträffade var läget lite
annorlunda. Våra skolkartor hade visat en gräns som motsvarade kinesernas
kartbild. Det gjorde också Svensk Uppslagsbok från 1950 och all äldre
standardlitteratur. Men Nehru hade i sin note till Kina 26 september
1959 förklarat sammanhanget:
När vi tittar i gamla papper finner vi att brittiska regeringen höll
tillbaka publiceringen av Simlafördraget i hopp om att det skulle
bli ett avtal om Inre Tibets status och gräns.
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
