Note:
This work was first published in 1980, less than 70 years ago.
Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago.
Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago.
Contributor Björn Bergström is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XXIX. Är kvinna människa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXIX
ÄR KVINNA MÄNNISKA?
Små huvuden, långa ben och slankt svällande former. Visst är
flickorna tilldragande. Det är meningen med dem. De kråmar och klänger
på utsprång, står i smygarna och de är berömda. Rajaranitemplet från
tusentalet har nog de vackraste flickorna i hela Bhubaneswargruppen.
De är lika vackra som de jämnåriga flickorna i Khajuraho. Några
bland dem är lika kåta i sin loj het också.
Det finns gott om loja ungmor i Indien. De är av sten. Sedan tusen
år har de olika slagen av alasa-kanya (loja ungmor) omsorgsfullt
katalogiserats i arkitekturhandböckerna. Så formas en mughda
(oskyldig flicka) och så en manini (förorättad flicka) och så en nartaki
(dansös). Naveln si och höfterna så och munnen plutande i
lasya-bhava (kärlekslust).
Ty liksom ett hus utan hustru eller en fest utan flickor blir ett
monument utan kvinnofiguriner undermåligt och ofruktsamt.
Så heter det i den klassiska tempelbyggarhandledningen Silpa Prakasa
från Orissa och från tempelväggar plutar sedan ett årtusende och mer
loja ungmor mot besökarna.
Det har skrivits en hel del om dessa figurer och om
kvinnogestaltningen i Indiens religiösa konst. Man har hävdat att de är den gamla,
den folkliga religionens symboler. Mödrar, trädgudinnor, jordens
eviga årliga fruktbarhet och död och uppståndelse. Visst finns det
sammanhang i kulturer. Vi sätter fortfarande handen för munnen när vi
gäspar; vi maj ar för död — även om vi inte vet det och har glömt
ordet; någon räcka för tillbaka från vårt europeiska julfirande till
paleolitiska ceremonier med eld och ätande kring den mörka
årsvän-dan. Men mycket är det inte och någon förklaring till
nittonhundratalets konsumtionsjul står inte att fa i Altamira.
Visst finns ett sammanhang från mödrafigurinerna av lera, äldre än
Induskulturen, till stenflickorna i Bhubaneswar och Khajuraho. Men
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 19:57:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/indien/0380.html
