Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIX. Är kvinna människa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ju mer detta sammanhang framhålls, ju mer missvisande blir
helhetsbilden. Lerfigurinernas sammanhang för egentligen fram till byarnas
lokalgudinnor och byarnas kultplatser. Där offras fortfarande till
modern; åkerbrukets fruktbarhetsriter har sammanhang bakåt. Men
flickorna på Rajaranitemplet är inga mödrar.
Naturligtvis kan de inordnas i en serie. Trädgudinnor blir
himmelsbrudar, yakshierna från Sanchi, de erotiska kvinnogestalterna från
Bhutesar, joginerna i Hirapur hör samman. Mytiska och magiska
kvinnor dansar och framträder sedan från tolvhundratalet och framåt
mot våra dagar i sten och lera och färg på tempelväggarna. Det går att
plocka in kvinnorna i Bhubaneswar och Khajuraho i den serien. Dock
skiljer sig dessa kvinnoskildringar från tusentalet rätt markant från
både de föregående och de följande. Ty både i — exempelvis —
Hirapur och senare i Palampet är skulpturen kvinnoskildring.
Det säregna med dessa kvinnogestalter i Bhubaneswar och
Khajuraho är inte att de är — eller ingår i — erotiska gestaltningar. Det finns
också i Indien en hel del konst med erotiska motiv från olika tider, det
finns kultbilder med erotisk form och det finns såväl erotiska mysterier
som erotisk symbolik. Det intressanta med flickorna i Bhubaneswar är
att de är erotiska på ett annat och egentligen ganska
sammanhangslöst sätt.
Om man ser närmare på Rajaraniflickorna kan man iaktta att dessa
himlabrudar är andliga på så sätt att de saknar muskulatur och
benstomme. De är fyllda med ande som en cykelslang med luft. De är
pneumatiska. De är drömbilder av flickor att ha till fest. Festföremål.
Dessa tempel är den segrande feodalismens monument. Den
kvinnoskönhet som här framträder är den skönhet byggherrarna önskar sig.
Lojt plutande ungmor.
Verklighetens flickor ser annorlunda ut också i Indien. Sådana som
flickorna ser ut på Rajaranitemplet har jag aldrig sett dem i
verkligheten. (Skönheterna från Konaraktemplet, himlamusikanterna och de
älskande kvinnorna med de kraftiga ansiktsdragen, kan man däremot
se i Orissa, Bengalen och Bihar.) Jag misstänker att flickor aldrig sett
ut som i de feodala byggherrarnas drömbilder. De som materialiseras
i Bhubaneswar och Khajuraho. Den kamp verklighetens flickor för är
kampen att inte vara till fest.
Ty festen vid tusentalet liksom festen nu är festen för vissa och
flickor det är underklass och lågkast och underklassens lågkastkvinnor
saknar människovärde. De kan vara något lojt och skönt och lagom
mulligt att klämma på när det ännu är fjunigt. Någonting som sedan
arbetar på fälten. Feodalismens samhälle skapar både ideal och
praktik. Det feodala skönhetsidealet sitter på tempelväggarna och motsva-
325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
