Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXI. Det ryska spelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anställda. HEC har kapacitet som sätter den i stånd att årligen
producera utrustning för ett stålverk om 1 miljon ton/år. Det är långt
mer än vad Indien kan tillgodogöra sig. Företaget arbetar heller inte i
huvudsak som ett indiskt foretag. Det är ägt av indiska staten men
utgör en integrerad del av den ryska industrin. Där tillverkas för rysk
räkning för Turkiet, Kuba, Bulgarien, Ungern och andra länder.
Ordern går till Moskva men HEC i Ranchi får utföra den. Detta
innebär till exempel att HEC i Ranchi för 5 500 000 rupier tillverkar
elektrolysbehållare för rysk räkning 1975/76. Men de levereras till
Egypten som beställt dem i Moskva och som av Moskva faktureras
8000000 rupier. Alltså HEC får 5 500000 för behållarna och Moskva
tar 2 500000 för att skriva fakturan. När George Fernandes var
industriminister avslöjade han att Tjeckoslovakien infordrat anbud på en
stor order. HEC i Ranchi gav det lägsta budet. Moskva gav ett högre
bud. Ordern gick till Moskva — som lät lägga ut arbete till HEC.
Förlusterna i Ranchi går på indiska staten — det vill säga de tas ut ur
folket skattevägen — och vinsterna går till Moskva.
De ryska experterna har löner motsvarande den högste indiske
tjänstemannens — verkställande direktören. I Ranchi tittar jag på de
ryska expertenklaverna. Fackföreningsfolket kör runt mig i scooter
och visar på ryssarna där de spelar tennis inom sina bevakade
com-pounds. Det är som att titta på amerikaner i Morrison &
Knudsenom-rådet i södra Afghanistan för tjugo år sedan. Men amerikanarna har
lämnat och ryssarna har flyttat in.
Sedan Kosygins besök i Indien i mars 1979 har HEC blivit en
integrerad beståndsdel av den tunga ryska industrin och ingår i dess
femårsplanering. Ryssarna har därför krävt — och enligt protokoll av
30 juni 1979 också erhållit — beslutanderätten för sina experter inom
HEC:s maskinbyggnadssektion. Högsta ledningen tillkommer den
ryske representanten med vilken den indiske chefen har att
samarbeta. För varje skift finns en rysk och en indisk ledare. Från och med juni
1979 har den indiske ledaren inga möjligheter att gå mot ett beslut
fattat av ryssen.
Hela den sektor av indisk tungindustri som genom stora ryska
beställningar integrerats i den ryska femårsplanen har underställts en
indisk-rysk samordningskommitté — vilket i praktiken innebär att den
officielle ägaren, indiska staten, blivit bortkopplad från
beslutsfattande funktioner hela vägen från verkstadsgolvet till ministeriet. Dock,
inrikesministeriet har rätt och skyldighet att hålla vaktpersonal och
sörja för ryssarnas säkerhet om det uppstår konflikter med arbetarna.
De nya rustningsavtalen binder också Indien allt närmare Moskva
och tvingar Indien till en allt mer öppet prorysk hållning.
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
