- Project Runeberg -  Indien väntar /
351

(1980) [MARC] Author: Jan Myrdal With: Gun Kessle, Björn Bergström - Tema: India
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Den tjänande synen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

XXXII


DEN TJÄNANDE SYNEN



En stor del’ av all den tid vi rest i Indien har tillbringats i döda och
övergivna huvudstäder; i en gång mäktiga staters förfallna palats och
övergivna fort men också i fastningsstäder och rovriddarborgar långt
bort i öknen eller mot bergen. Till en del är det av samma skäl som vi
reser mellan bastider i Frankrike eller letar träarkitekturens
gatuperspektiv i Österbotten. Vi är intresserade av arkitektur och av den
rumsliga stadsbilden. Fathepur Sikri, Jaisalmer, Jodhpur; eller
Dau-latabad, Gwalior är stora upplevelser.

Till en del är skälen den fascination som storartad teknik utövar. De
romerska akvedukterna är inte sköna; men Pont du Gard spänner i
ögonen som den finaste autobahnbro eller kraftverksdammen vid
Liuchia i Gula flodens övre lopp. Man blir lycklig när man ser den
rena kupolen över Muhammed Adil Shahs grav i Bijapur. Den
byggdes 1659. Stor, klar form. Inget onödigt prål. Konstruktionens
självklarhet. Kupolen behöver inte döljas i mängder med sten och
murbruk då den hotar att spränga sig själv som Pantheon; den hänger
i sin egen tyngd; den vilar. Den är en betongkupol byggd av enhetlig
tegelarmerad cement. Formen uppenbarar sig. Det är en så tekniskt
underbar lösning att man upplever djup glädje. Det stora rummet
tynger inte. Michelangelos kupol över St.Peterskyrkan är obetydligt
större. Men Muhammed Adil Shahs mausoleum är — trots att man
inte bör jämföra storheter — en skönare och rikare lösning. Det skulle
dröja in på slutet av adertonhundratalet innan europeiska arkitekter
med detta material kunde fortsätta och utveckla inspirationen från
kupolen i Bijapur. (Taj Mahal i Agra är också värd att se; men den är
sötad.) 1600-talets Indien var ju inte på minsta vis "efterblivet" eller
"underutvecklat" eller "otekniskt" i förhållande till Europa. Det tog
européerna tvåhundra års utveckling att med Portlandcementen nå
dit där Bijapurdomens skapare befunnit sig på 1650-talet. Det fria
rum över vilket kupolen lyfter sig är på 1 700 kvadratmeter!

351

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:57:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indien/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free