Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Den tjänande synen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
metropoler rika och kultiverade och trevliga. Britterna härskade så
länge att de kunde hålla sig med demokrati och Oxford hemmavid.
Om SS fatt hålla på länge nog ... Nå, de fick tack och lov inte.
Av diplomatiska skäl — britterna hade lidit nederlag i kriget mot
Afghanistan och den antikoloniala rörelsen spred sig över Asien och
Afrika — tvangs den brittiska regeringen ta avstånd från
brigadgeneral Dyers blodsorgie i Amritsar. Men de gjorde det milt och
gentle-mannamässigt. Han blev befriad från aktiv tjänst. Dock endast
motvilligt gick underhuset med på något sådant ingripande mot en
brittisk hjälte. Röstsiffrorna var 232 för regeringens förslag och 131 för
frikännande av brigadgeneral Dyer. Överhuset röstade å sin sida med
129 röster mot 89 för Dyer och beklagade att han fatt lämna tjänsten.
För att trösta den tappre generalen samlade man in en belöning åt
honom på tjugotusen pund.
Från detta ögonblick och framåt är Sydasiens historia historien om
hur punjaberna, bengalerna, alla de hundratals miljonerna i detta
imperium reser sig. Under tjugotalet och trettiotalet visade folken i
britternas Indien att de var människor och inte råttor. De gjorde
uppror mot förtrycket.
Det är därför av intresse att fråga sig hur författarna och
konstnärerna i Storbritannien beskrev denna historiska kamp för mänsklighet
mot slaveri.
Svaret är mycket enkelt.
De beskrev den inte.
De såg den inte.
Såvitt jag vet beskrev ingen litteratör — inklusive de litteratörer
som kallade sig vänster — denna kamp med en anti-imperialistisk syn.
Det finns inga asiatiska män och kvinnor i denna engelska litteratur.
Det finns bara servila tjänare, infödda tjänstemän, förvästrade
orientaliska gentlemän, loja ungmor att använda till liggande lexikon, intriganta
halvblod, opålitliga hinduer, dumma stora muslimer och ärliga —
men blodtörstiga och trofasta — män från nordvästgränsen. Den
engelska litterära bilden av Sydasien har utvecklats som schablon i
imperiets klubbar — de som var enbart för européer.
Tag en berömd modern klassiker som E. M. Forsters En färd till
Indien. Den har sålts i över en miljon exemplar sedan 1924. Men läs
den! Professor Godbole är en typisk rasistisk karikatyr av en
intellektuell hindu.
Engelska intellektuella och europeiska intellektuella i allmänhet
tycker inte om att höra sådant. När jag påpekade detta sammanhang
på PEN-mötet i Stockholm 1973 snörpte de fina engelska liberalerna
på mun. Jag var plump och tölpaktig. De var fina. De var litterära. De
358
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
