Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIII. Tänker du på din Kristus nu?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade fatt gömma sig. Vi satt en halvtimme gömda i jeepen och
väntade. Men det blev olidligt hett under presenningen och då man
sade att det inte fanns några poliser i byn just nu tog vi chansen och
bad att fa bli körda in i Rapalli by även om ingen kontaktperson fanns
där längre. Vi ställde oss under banyanträdet och frågade folk vad
som hände i byn. Snart samlades man runt oss och började berätta.
Några bland de kristna hämtade sin församlingsledare. Det var så vi
lärde känna pastor Sathaia.
— De fick inget svar trots att de slog mig ty jag hade ingenting att
säga. Då tvang de ned mig på golvet. Jag fick lägga mig med ansiktet
mot golvet. De lade en påk i mina knäveck och så böjde de mina ben
framåt och jag fick hålla påken i knävecken. Sedan ställde sig
överkonstapel Dasarath på mina ben och hoppade. Tänker du på din Kristus
nu? frågade han och jag tänkte faktiskt på Vår Frälsares lidande och
sedan förlorade jag medvetandet.
— När jag kom till sans hade man burit ut mig på verandan.
Underinspektör Rajveli skötte nu själv förhöret. Han slog mig med sin
batong. Jag blev då åter medvetslös. När jag vaknade sade
underinspektör M. D. Rajveli till mig att då jag var så motsträvig blev man
tvungen att hämta min hustru och börja förhöra henne i stället. Han
gav order till konstaplarna Ashok och Afzal att hämta min hustru till
förhör. För att rädda henne beslöt jag mig för att säga en osanning.
Jag sade att naxaliter besökt mitt hus och fått mat av mig den dagen.
— Efter fem dagar frigavs jag av polisen. Då hade jag också fatt lova
att rapportera till dem om några naxaliter visade sig i byn. Sedan låg
jag fjorton dagar på sjukhus.
Man berättar om grymheter. Man visar ärr. Bathini Lachaia
piskades till dess han kräktes blod. Man visar hans ärr. Merugu
Thiru-pathi blev slagen med batonger till dess han förlorade medvetandet.
Det blir ingen ände på berättelser. Jag frågar:
— Har ni anmält misshandeln? Tortyr är ju mot lagen i Indien.
— Det görs inga undersökningar. Vem skulle göra dem? Vem
lyssnar på oss?
En kvinna, självsäker och talför, säger:
— Folk vet ingenting om domstolar och lagar. Folk är okunniga.
Därför finns det inga papper på jordägande. När folk far höra talas om
att de har rättigheter och börjar ställa krav då kallas de naxaliter. När
de försöker bilda organisationer för att ta vara på sina lagenliga
rättigheter då kommer polisen.
Hon är själv av jordherrefamilj. Ty det är jorden och makten i byn
som striderna ytterst gäller. Byns dora, jordherre, heter Venkateswar
Rao. Han tillhör vellamakasten. Det är en jordägarkast. Det finns
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
