Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIII. Tänker du på din Kristus nu?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungefar femtio veliarna i byn. De tjänar alla sin dora. Kvinnan som
talar om hur domstolar och polisen fungerar är inte kastlös eller
kristen eller från de fattiga: för henne gäller striden en åker. Hon heter
Jogini Vella Chilakamma.
— Jag är en veliarna jag med. Jag hade ärvt åkern efter min mans
far. Men min mans bröder sade att den var deras. Det pågår rättegång
om detta. Den 29 oktober 1979 när jag var på väg till åkern kom de
fyra stycken. J. Venkateswar Rao ledde dem. Med sig hade han J.
Narsing Rao och min mans bröder J. Ganga Rao och J. Ram Rao. De
tog fast mig och slet av mig min sari och band mig med den och slog
mig under det de skymfade mig med smutsiga tillmålen. Sedan låg jag
bunden på åkerrenen under det de lät plöja åkern. De trodde jag var
död och forslade mig därifrån på en oxkärra. De kastade av mig
bakom huset mitt. Men jag var inte död. Sedan anmälde jag detta för
underinspektör Rajveli men han vägrade ta emot min anmälan. Nu
anklagar man mig för att vara naxalit.
Under det vi talar kommer en ung man på motorcykel. Han har
mörka glasögon och vit utanpåskjorta och grå långbyxor. Han stannar
och ser på oss. Sedan kör han vidare.
— Alla som protesterar kallas naxaliter. Innan parlamentsvalet i
vintras kom underinspektör Rajveli hit i en jeep. Han sade att om
några naxaliter syntes till här eller om någon i byn röstade på
naxali-ternas symbol — en brinnande fackla — då skulle han själv hänga oss
en efter en i det här trädet.
— Det är bäst ni kommer med, säger pastor Sathaia. Han för oss till
kyrkan. Ett något större hus med två rum. I det yttre rummet fanns
två charpoyar, sängar, och bilder av Kristus. Där samlades
menigheten till gudstjänst. Vi satt i det inre rummet. Runt oss fylldes rummet
av folk. Såväl kristna som andra fattiga och kastlösa och lågkaster.
Man bjöd på mat och te med mjölk. Vi satt mitt emot varandra på
golvet och åt. På väggen ovanför pastorn hängde ett inramat och
indiskt färggrant tryck av den lidande Kristus och folk runt oss sökte
förklara vad som hänt i byn och varför här rådde undantagstillstånd.
— Doran har 120 hektar jord och därtill håller han olagligt stora
jordarealer. Av de femtio veliarna som bor här är det egentligen bara
två som är större jordägare. De andra är mellanbönder. Men de håller
ihop med sin kastledare. De är hans handgångna män. De verkställer
befallningar.
— Här rådde seden med vetti chakri. Det innebar att var och en i
byn hade skyldighet att arbeta gratis åt doran. Barberaren måste raka
honom. Snickaren måste göra möbler åt honom. Bonden måste plöja
åt honom.
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
