Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXIII. Tänker du på din Kristus nu?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fredliga medel. Jag blev glad. Tjugo veliarna och tjugo kristna möttes
så hos mig på sjukhuset och ingick fredlig förlikning. Men när jag kom
tillbaka till byn stod hela den kristna församlingen och väntade på
mig utanför byn. Man berättade att polisen kommit och sökt igenom
husen och slagit folk.
— Då frågade jag doran varför han kallat på polis igen. Den kom
inte för er kristna utan för gowda, svarade han. Jag förstod då att
doran bara gjort en taktisk fint. Han hade stiftat fred med en del av
byn för att kunna kalla på polis och slå hårt mot de andra. Det var i
oktober 1979. Då hade vi varit stört område ett år.
— Jag är ingen politiker. Jag har avhållit mig från all politisk
aktivitet sedan tortyren. Men de poliser som torterade mig har inte
blivit straffade. Ingen kan anmäla dem och ingen kan åtala dem.
Innan vi ännu ätit färdigt kommer man och meddelar att polisen är
i byn igen. Special branch har kommit. Två man. De har börjat förhöra
byborna om oss. Den unge mannen på motorcykel, han som stannade
för att se närmare på oss när vi stod under banyanträdet och talade
med folk, han var en veliarna. Han hade sedan kört direkt till polisen i
Jagtial och slagit larm. Men byborna ställer sig dumma när polisen
frågar om oss.
— Vaba? Främlingar? Kanske det. Nej, det var nog inga främlingar
här, de var från Karimnagar. Jo, det var några punjaber. Eller från
Kashmir kanske. Om de nu inte var bengaler. De var två. Nej, det var
fem stycken. Alla män. Några var kanske kvinnor. Det är svårt att
säga hur många de var. Det var nog bara en, kanske. Han var från
Karimnagar. Om det inte var i går.
— Och så har de talat i mun på varandra och pekat åt olika håll
men ingen har sagt polisen att ni sitter här i kyrkan.
Diskussionen avbryts. Vi lämnar kyrkan och klättrar upp i jeepen.
Man faster presenningen omsorgsfullt om oss. När man säger att
polisen rör sig åt andra hållet i byn kör vi med en rivstart ut från
kyrkans gård och sladdar upp på vägen och studsar fram i ett moln av
damm. Vi tar en omväg över fälten för att inte passera polislägret och
chauffören kör fort för att vi skall hinna undan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
