Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Inledning. Självkänsla och samkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våldet, han däremot obetingat avskyr. Anarkismen
drömmer också om det tusenåriga riket, ehuru en skönare,
själfullare dröm än Tolstoys. Dess hopp är att ena de
sociala nydaningskraven med individualismen,
broderlighetskänslan med kulturutvecklingen, i ett tillstånd, där lagar
och härar, egendom och styrelse skola vara försvunna
och en var kunna följa sina då renade ingivelser. Endast
så skall personligheten fritt få sitt uttryck i religion och
vetenskap, i konst och poesi, i arbete och i vila.
Krapotkin är i vår tid den renaste och yppersta förkunnaren
av denna anarkism.
Som ofta mötas den yttersta vänstern, Tolstoy och
anarkismen, med den yttersta högern, individualismen.
Denna har i vår tid framställt självkänslans rätt gent
emot medkänslans så som aldrig förr. Och lika som
medkänslan i Tolstoy fått sin stora, personliga målsman, har
självkänslan sin i Nietzsche. Detta väldiga snille har —
som alla nu veta — för samtiden förhärligat
individualismen och den stora personligheten, med en vilja till
makt så stark, med ett uppgående och fördjupande i
jaget så intensivt, att de hos tänkaren själv förde till hans
eget jags sönderbristande.
Individualismen drömmer icke om att minska lidandet
på jorden, vilket den anser oundvikligt. Den yrkar endast
att man bör motarbeta det lidande, som skulle uppstå,
om de högre stående individerna hindrades att nå sin
fulla utveckling och att erhålla full frihet för sina
personligheter. Detta hinder kunde komma från de många. För
att hindra dessa många att öva tryck på de få, måste
man därför skoningslöst offra flertalet för fåtalet. Dessa
få visa sig just äga den verkliga »herrenaturen», när de
kunna gå sin väg fram över trälarna, dessa, som de äga
den starkares rätt att nedtrampa, om de själva endast på
detta sätt kunna nå sina mål.
Denna fullblodsindividualism underkänner så väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
