Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Liberalism och socialism. Social och individuell frihet. Rätten till arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
socialdemokratien skall kunna stödja sig på en sådan tro. Och
därmed är också — från människonaturens sida —
reaktionen given gent emot varje tänkbart försök att omforma
den efter vissa program. Till och med om det skulle
varda så olyckligt, att vildarna från våra lägsta
samhällslager med styrkans rätt grepe makten, skulle dessa vildars
söner komma att reagera mot fädernas frihets- och
kulturfientliga övergrepp. Man kan vara lika viss härom, som
att, när verkliga vildar lugnt kunna mätta sig,
kulturskapande drifter hos dem vakna. Denna visshet hindrar
emellertid icke, att ett sådant vilt tillstånd, om ock
övergående, komme att medföra stora nya lidanden för de få,
utan att det gamla lidandet för de många väsentligt skulle
minskas. En dylik övergångstid är därför allra minst den
tänkande socialdemokratens önskan.
Men även när den liberale är klok nog att icke frukta
en så våldsam revolution, befarar han att liberalismens
program — politisk självstyrelse och ekonomisk frihet —
inom en socialistisk stat bleve bytta mot statsabsolutism
och centralisation.
Det är emellertid svårt att fatta, huru en absolutistisk
statsstyrelse kunde bli möjlig i ett samhälle, där varje
enskild medborgare skulle känna: staten är jag. Varje
lag, varje arbetssätt, varje ämbetsverk tillkomme ju där
genom de lydande, arbetande, administrerade själva? Och
endast den gamla uppfattningen, vilken ser staten som
något utanför varande, i stället för som ett ingrepp av
medborgarna själva, gör det möjligt att man kan frukta
absolutistiskt statsvälde genom socialdemokratien. Varje
av folkviljan ogillad lag eller ordning skulle ofelbart bli
omdanad. Icke styrelsens orörlighet men dess ständiga
föränderlighet, detta är vad man kan befara i ett samhälle, där
alla äro med om att stifta lagar och utse styrelse. Att
hindra en sådan föränderlighet, blir just uppgiften för
statsmannasnillet i en socialistiskt omdanad stat. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
