Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Samhällets inflytande på individualitetens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på lidelsens överhöghet; Kierkegaard sätter sitt hopp till
den Enkelte och Ibsen till den ensamme; Stirner vill göra
der Einzige (den enastående) och Nietzsche den av honom
drömda övermänniskan till allhärskare. Nietzsches
siarstämma hördes i rätta stunden, när fara var att de många,
»hjordmänniskorna», med sina krav skulle överrösta de
få. Denna Nietzsches djupa betydelse kan fullt erkännas
utan att man behöver godtaga ett av hans kännetecken
på övermänniskan: att utan medlidande hänsynslöst gå
fram över hjordmänniskorna. Ty mer än en blev
»övermänniska», emedan han riktade sin vilja till makt på de
mångas lyckliggörande. Mer än en övermänniska slutade
som »hjordmänniska», oaktat — eller emedan — hans
väg gick över andras tillvaro. Det är sannerligen på
djupare kännetecken än hänsynslösheten som slav- eller
herresjälen igenkännes!
Den väldiga övermänniska, som givit djupare impulser
än kanske någon annan åt detta århundrades tankeliv,
Spinoza, har i sin Etik för alltid uppdragit övermänniskans
område och gränser. Han förkunnar som varje människas
främsta plikt att följa naturens grundlag: den, att envar
älskar sig själv och skyddar sitt eget vara. Allt, som
fysiskt eller psykiskt främjar mitt vara, som framkallar
en allsidig kraftutveckling, som leder från en lägre till en
högre fullkomlighet, detta är lycka; allt som verkar
motsatsen är lidande. Ju starkare vårt själsliv är, desto större
är vår fröjd; ju större vår fröjd är, desto större är vår
fullkomlighet. Envar har rätt till allt, så långt som hans
makt sträcker sig. Men som varje människa bäst kan
uppehålla sitt vara, utveckla sin fullkomlighet och öva
sin makt samman med andra människor, så uppstår
nödvändigheten att ingen hämmar den andras vara; att tvärtom
envar så mycket begränsar sin rätt, att han icke begär av
andra, att de skola tåla och göra vad man själv icke vill
tåla eller göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
