Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Samhällets inflytande på individualitetens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till detta manar just mitt eget intresse. Ty hämmar
jag andras vara, andras utveckling, blir heller icke mitt
eget väsen så rikt och utvecklat, som det bleve under
växelverkan med andras.
Härmed är övermänniskans absoluta rättsanspråk
angripet med en lika fin dialektisk klinga, som den Nietzsche
riktat mot hjordmänniskornas anspråk.
Även om massorna kunde hållas alldeles nere, så
skulle icke blott en ännu större mångfald av värden gå
förlorade för kulturen, värden som de nu ur »hjorden»
ej sällan frambrytande övermänniskorna då alldeles skulle
bli hindrade att frambringa. Nej, de i sin maktställning
tryggade herrarna skulle själva komma att förete en allt
mer förkrympt tillvaro uppe på sina höjder, när de ej
omgåves av det varma klimat, som de mångas, de
samtidas sympati bereder.
Ty det behöver icke bevisas, att frambringandet av
kulturvärden alltid står i ett visst förhållande till
tidsandan, om man än upphört att göra geniet till endast en
skapelse av tidsandan. Snillet är alltid ett under, men
ett förberett: vi vänta oss icke en Eldslands-Darwin eller
en Eskimå-Dante. Vi veta, att då snillet alstras och alstrar,
är folkets kultur modersskötet, och att de många, som
tillägna sig det stora snillets verk, som bliva fördjupade
eller förfinade genom dem, sedan i sin ordning stegra
snillets skaparkraft.
Om individualismen är lätt vederlagd i sitt moderna
krav: att de många äro till för att tjäna de få
övermänniskorna, så är dess ställning så mycket starkare i ett
annat avseende, nämligen uti påståendet; att det
utjämnande av levnadsförhållanden, av bildningsolikheter, av
samhällsformer, som nu pågår genom en allt större
demokratisering och likformighet, skall utplatta själva
individualiteterna och småningom beröva kulturen de stora andarna,
emedan stora andar alldeles icke skola kunna uppstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
