Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Livskänslan i det närvarande och dess möjliga höjande i ett omdanat samhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upptäckas, de gamla äro förbrukade.» Och det 19:de
århundradet var ett, där den ena omdaningsutopien avlöste den
andra, alla vittnande om att mänskligheten lider under det
närvarande med en allt mer medveten plåga. Därför
sträcker den sig mot hoppet att ett samhällstillstånd skall
kunna nås, inom vilket envar får bruka sin nu
förtvinande livsenergi. Man har kallat sina lidanden
»sekelslutets sjukdom», likskom icke förra sekelslutet just var en
för livskraft utmärkt period inom mänskligheten! Men
mänskligheten befann sig vid detta sekelslut också i slutet
av ett kulturskede och i väntan på ett annat. Av denna
orsak — att vad vi äga icke längre tillfredsställer oss —
är det man blir modlös. Man ser icke längre på
kristendomen som lösning av livsproblemet; icke på de bestående
förhållandena inom familjelivet, staten och det ekonomiska
livet som grundval för en fortsatt utveckling. Det gamla
samhället sprängdes av revolutionen; hela nittonde
århundradet har varit ett uttryck av denna splittring och en
beredelse till ett nytt, av vilken man hoppas dag, icke
endast »revolutionära blixtar och filantropiska stjärnfall».
Om man kallar tidens stora onda livsleda, så har man
visserligen erhållit ett namn på sjukdomen. Men dess
mångfaldiga orsaker har man därmed ej nått. Den
betydelsefullaste är den omöjlighet att leva, som livskampen
överallt alstrar. För de få är livet nu samlat kring
rikedomsförvärv, för de många kring livsuppehället. Ty de,
som hopa njutningsmedel, göra det mindre för att njuta
än för att äga; de vilja öka eller uttrycka sin rikedom,
icke höja sin livsglädje.
Om all den själsenergi, som sålunda å båda håll
bindes vid endast materiella mål, bleve frigjord, skulle
livet omdanas så som vi knappt kunna ana.
Mången tror nu att alla starka krafter måste försvinna
ur tillvaron, om kampen för tillvaron upphörde.
Men skulle då icke tillvaron fortfarande bestämmas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
