Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Vad vi hava att lära av Englands ställning till den sociala frågan. Ungdomen och den sociala frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man ett sekelslut, var än siffran faller inom århundradet.
Men överallt där en ungdom står med känslan av att äga
stora uppgifter — där börjar ett århundrade.
Det är allestädes ungdomens lyckliga rätt att framför
allt främja individualismen. Den gör det var gång en ung
människa i sund egoism fullt och starkt utvecklar sin egen
personlighet, djärvt kastar sig ut i kampen för egen lycka.
Envar, som tager sin individuella utveckling på djupt
allvar, skall emellertid finna, att han svårligen blir en fri,
fin och förnäm personlighet genom att nedtrampa andras
personligheter. Och han skall vidare finna, att det på ett
starkare sätt tager hans personliga krafter i anspråk att
söka skapa nya värden med nya medel, att ge sin unga
energi åt nya uppgifter, än att blicka tillbaka mot redan
förbrukade ideal. Men ännu ett kommer den unga
människan snart att erfara: det att, ju mer helt en individ kastar
sig in i livets strid, desto flera utsikter finnas att han där
blir sårad; att ju rikare utvecklad en individ är, desto
flera sårbara punkter finnas, genom vilka han kan
förblöda. Den stora sorgen såväl som den stora sällheten
är en del av livets fullhet för övermänniskan, och en
personlighets nederlag äro ofta bättre vittnesbörd om att
han är en övermänniska än hans segrar. Men dessa
nederlag, vilka ofta endast lämna oss kvar trasorna av
det, som var vår innersta personlighet, de kunna bäras sedan
vi lärt, att det gives ett förband, som kan hindra oss att
förblöda ur egna sår — det, vi lägga omkring andras!
Ingen äkta människa behöver emellertid vänta tills
livet sönderslitet henne, för att kunna erfara medkänsla.
Ungdomens ädelmodiga ålder förmår erfara denna på
samma gång som en stark, individuell kraftkänsla. Och
somliga förbli i detta avseende alltid unga, alltid i stånd
att genomleva inspirerade ögonblick, sådana då en stor
handling, en stor sanning, en stor skönhet eller en stor
lycka fyller vår varelse, ögonblick då tårarna strömma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
