Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan.
Publikationsorgan för Svenska
Uppfinnareföreningen o.
Stockholms Allm. Teknikerförbund. | INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
GRUNDLAGD 1872 | Bilaga: Svensk Tidskrift för
Industriellt Rättsskydd, Patent,
Varumärken m. m.,
innehållande av svenska patentverkel
utfärdade patent m. m. |
| Nr 1 | STOCKHOLM DEN 2 JANUARI | 1924 |
Innehållsförteckningen: se sista textsidan.
Redaktionell anmälan.
Under förlidet år har Sverige representerat sig med ovanlig pomp och ståt.
Göteborgsutställningarna med ett stort antal skandinaviska och internationella kongresser,
Junifestligheterna i Stockholm — förutom ordinarie tillställningar, exempelvis
Nobelprisutdelningarna. För övrigt tror hela världen, att vi svenskar ha det avundsvärt gott
i alla avseenden. Må vara; allt är ju relativt. Men en så framskjuten position obligerar
och medför ansvar. Vi veta bäst själva, hur vårt land egentligen har det. Nämligen, att
mycket är långtifrån bra. Näringarna, särskilt industrin, lida av knapphet på
penningar och — god arbetsvilja. Mången duktig yrkesman går utan arbetsförtjänst, en
oförskyllt, en annan av någon sorts egen beräkning.
Det är teknikens och uppfinningarnas uppgift att i sin mån lindra vad som kännes
tungt. Och inom denna uppgift skall Industritidningen Norden med bilagan Svensk
tidskrift för industriellt rättsskydd alltjämt söka verka till vårt svenska tekniska
arbetslivs bästa.
Tidningens och tidskriftens billiga pris, 12 kr, gäller även för år 1924.
Med hjärtlig nyårshälsning till envar inom »Nordens» läsekrets,
Redaktionen.
Bilens tävlan med bantåget.
Biltrafikens utveckling i förhållande till
järnvägstrafiken har under de senare åren varit föremål för
livlig observation. Nu synes spörsmålet kräva
ingripande av ett eller annat slag — ingripande även från
deras sida, som genom ett ingripande vilja förhindra
ett ingripande. Sådana finnas, nämligen de som anse
att konkurrensen mellan järnvägarna och biltrafiken
bör få sköta sig själv: den av de båda, som visar sig
svagast, må överlämnas åt naturens osvikliga lag —
att gå under. Varmed till synes majoriteten inom
denna grupp menar, att järnvägarnas tid snart är all
och att det nu är automobilismen som skall triumfera.
Är denna triumf så säker?
Automobilismen har gjort en briljant start, det
måste erkännas. Och hos oss skulle starten ha
karakteriserats av en än livligare utveckling, om
landsvägarna varit bättre. Fordonen få vi billigt från
utlandet, och förresten kunna vi själva göra sådana av
mycket god kvalitet, fast kanske ej så billiga.
Men även starten, så relativt snabb den än varit,
kan analyseras såsom en period i och för sig, en
period, vars slut, dvs övergång i stabiliseringstempot,
antagligen inträffar bra nog långt fram, åtminstone ej
i vår tid. En sådan analys ger bl. a. vid handen, att
automobiltrafikens tillväxt medfört uppkomsten av
åtskilliga svårigheter, vilka kunna verka kraftigt
bromsande, så att t. o. m. den motsedda triumfen över
järnvägarna uteblir.
Vi tillåta oss i det följande påpeka eller erinra
om ett par synnerligt viktiga omständigheter.
Främst, enligt vår mening, gäller det den
kroppsliga säkerheten att färdas resp. att få sitt gods
framfört i oskadat skick. Komma passagerarna fram till
bestämiiielseorten lemlästade eller såsom lik — såvida
de ej blivit kvar någonstädes vid vägen — så är det ju
ingen glädje eller affär med resan: Och godset vill
man ej heller ha spolierat.
Därnäst gäller det punktligheten. Värdet av en
transport, det må vara ens egen persons förflyttning
eller ett parti varor, beror väsentligt av tidens
beräkningsbarhet till praktiskt taget full visshetsgrad.
Vi sätta obetingat dessa båda villkor främst och
i här angivna ordning; tidtabellerna för punktligheten
måste rätta sig efter de högsta fordringar på
säkerhet. Ett sådant krav, som att transporten skall ske
med — tekniskt taget — största möjliga snabbhet, får
alldeles icke sättas framom säkerheten och
punktligheten. Men det är här automobilismen har sitt ömma
ställe. Trycker man fingret mot detta, blir det ett
fasligt anatemande, eller man vill åtminstonde ej höra
på det örat. Såvitt vi tyckt oss finna, anser man, att
ett eftersättande av snabbheten vore detsamma som
att kränka automobilismens innersta natur, detsamma
som att vilja, förtaga bilen dess förnämsta
nyttighet. Ingalunda, men bilismen är som en vildhäst, som
behöver både kapson och lämpor, kanske mest det
förra slaget. Och vad nyttigheten beträffar, ligger
denna nog främst i bilens smidighet som
förflyttningsmedel.
Men när det nu kommer mest an på säkerhet och
punktlighet, så synes detta betyda, att järnvägarna
ha ett övertag, som de ej spårgående motorfordonen
ej mäkta rå på inom lång tid framåt. Vem vågar
uppgöra och söka noggrant tillämpa ett minuttidtabell
för en bilomnibuslinje! Själva bilen är ofullkomlig
nog, jämförd med loket och vagnarna i bantåget. Och
än mera till billinjens nackdel ställer sig jämförelsen
mellan landsvägen och järnvägsspåret, i synnerhet här
i Sverige. Väl kommer bilens konstruktion att ännu
mycket förbättras i antagligen minst samma snabba
tempo som hittills, men — våra vägar, våra smala,
knaggliga, gropiga och spåruppfläkta, krokiga,
vägar... Som borde varit chausseer, men av en älskvärd
författare (i »Wirtschaftsmotor») komplimenterats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:00:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/indunord/1924/0003.html
