Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITID NIN G E N NORDEN
29
Vio 1924 Vt 1925
I) Högsta folkhushållningsrådet (VSNH)
underställda företag (statstruster) .... 153 167
II) Statens företag............. 126 137
III) Kooperativa företag.......... 37 56
IV) Privata företag.......... . . . 48____48
Summa 364 4U8
Såsom framgår av denna tabell, har antalet företag
tillhörande cle tre första kategorierna icke obetydligt
ökats, medan antalet privata företag förblivit
oförändrat.
Enligt den plan, som uppgjorts för Leningrads
industri för finansåren 1924—1925 till 1928—1929,
beräknas vid denna periods slut produktionen komma att
uppnå 350 % av den nuvarande.
Arbetarantalet beräknas däremot enl. samma plan blott behöva
något mer än fördubblas, då arbetsintensiteten anses
komma att stegras. Redan under finansåret 1924—1925
hava emellertid dessa beräkningar visat sig vara
oriktiga, och ett större antal arbetare än som ursprungligen
fastslagits har måst anställas. På grund av dessa
erfarenheter har industristyrelsen för nordvästra distriktet
i samråd med statstrusterna verkställt nya beräkningar
över behovet av arbetare under de närmaste fyra
finans-åren. Enligt dessa beräkningar skulle det för de fyra
närmaste åren erfordras ytterligare 37 900 kvalificerade
och 16 000 icke kvalificerade arbetare.
Industristyrelsens undersökningar omfatta
emellertid endast omkring 60 % av industrin. Icke
medräknade äro bland annat krigsindustrin, gummiindustrin,
träförädlingsindustrin, den kooperativa och den privata
industrin. Tagas dessa senare företag med, torde för de
närmaste fyra åren 25—30 000 icke kvalificerade
arbetare erfordras.
Att täcka behovet av okvalificerade arbetare kommer
helt säkert icke att vålla svårigheter. Däremot torde
anskaffandet av kvalificerade arbetare komma att möta
stora svårigheter. Det ytterligare behovet av arbetare
av denna kategori uppskattas för finansåret 1925—1926
till 25 000, för 1926—1927 till 20 000, för 1927—
1928 till 15—18 000 och för 1928—1929 till 12 000,
sammanlagt 75 000 arbetare. Emellertid synes det, som
om detta behov endast delvis skulle kunna täckas med
1) 7 826 lärlingar, som under cle närmaste fyra
åren avsluta sina kurser;
2) de 16 000 å arbetsbörsen registrerade
kvalificerade arbetarna;
3) de 1 300 lärlingar, som äro under utbildning vid
trusternas fabriker.
Till förfogande skulle alltså stå omkring 25 000
kvalificerade arbetare, dvs Vs av det beräknade
behovet. Emellertid torde denna siffra vara för hög, ty
erfarenheten har visat, att ett icke obetydligt procenttal
arbetare av ovannämnda kategorier är odugligt till
kvalificerat arbete.
Såvitt det varit möjligt att inhämta, hava
intresserade kretsar icke kunnat finna någon utväg att anskaffa
de 50 000 kvalificerade arbetare, som skulle erfordras
under förutsättning, att Leningrads industri verkligen
kommer att gå den planerade utvecklingen till mötes,
en sak som torde vara tvivel underkastad. Iiedan nu
lärer bristen på kvalificerade arbetare göra sig mycket
kännbar, och flera av de företag, som äro stadda i
utveckling, hava måst anställa yngre okvalificerade
arbetare för utbildning i sina fabriker.
Den för industrins vidare utveckling fullkomligt, av-
görande frågan om anskaffande av kvalificerad
arbetskraft synes alltså för närvarande icke kunna lösas..
Enligt officiella uppgifter har
arbetsprestationen inom Leningrads industri under finansåret
1924—1925 ökats med i medeltal 15—20 %. Inom
tobaks-, livsmedels- och textilindustrierna säges
arbetsintensiteten dock icke alls hava ökats sedan förra året.
I förhållande till arbetslösheten har arbetsintensiteten,
enligt vad officiellt uppgives, stigit i raskare tempo. De
förhoppningar, som ställts på en starkare stegring av
arbetsintensiteten hava dock icke infriats. Som
förnämsta anledning härtill angives det bristfälliga skick, i
vilket maskinerna i de flesta fabriker befinna sig. Å
de ställen återigen, där nya maskiner införts, äro
arbetarna ovana vid deras skötsel, vilket medför en om än
övergående minskning i arbetsprestationen. För att råda
bot härför hava i några fabriker anställts utländska
instruktörer. Arbetsdisciplinen synes däremot, efter
ryska förhållanden, icke lämna något övrigt att önska,
och den mångåriga psykos, under vars inflytande den
ryske arbetaren föreställde sig, att revolutionen innebar
hel och delvis befrielse från kroppsarbete, synes nu
vara på väg att alldeles försvinna.
Den ryske arbetarens arbetskapacitet är dock
fortfarande mycket låg i förhållande till den västeuropeiska
arbetarens. Om ett från ledande håll fällt yttrande, att
en svensk sågverksarbetare uträttar lika mycket som
fyra ryska arbetare, måste upptagas med försiktighet,
giver det dock en viss föreställning om skillnaden
mellan rysk och västeuropeisk arbetsförmåga.
Antalet å Leningrads arbetsbörs registrerade a
r-betslösa har under den senaste tiden tilltagit,
särskilt från sistlidna mars. Medan de arbetslösa den 1
oktober 1924 uppgingo till 13 699, voro den 1
september 1925 registrerade 58 535 arbetslösa. Anledningen
till den starka stegringen var å ena sidan lättnader i
registreringsbestämmelserna för de arbetslösa och å den
andra sidan den tilltagande tillströmningen från
landsbygden av arbetslösa.
De arbetslösa, av vilka hälften äro kvinnor, bestå
huvudsakligen av icke kvalificerade arbetare. Till
bekämpande av arbetslösheten hava åtskilliga åtgärder
vidtagits, bland annat användande av arbetslösa vid
gatuarbeten, vilka i rätt stor omfattning pågått under
innevarande år. Det synes dock icke vara möjligt titt
under nuvarande förhållanden i någon större
utsträckning nedbringa arbetslösheten bland de icke
kvalificerade arbetarna. Däremot torde kvalificerade arbetare
jämförelsevis lätt kunna vinna anställning, även om
icke industrin kommer att utveckla sig med den
hastighet, som på officiellt håll antages. Att arbetslösa vägra
antaga erbjudet arbete synes inträffa i rätt stor
utsträckning. Under tiden 11—29 juni 1925 antogo
sålunda 181 personer av 1 242 icke dem erbjudet arbete
under uppgift, att arbetet icke lämpade sig för dem. —
Lönerna inom Leningrads industri under
finans-året 1924—1925 utvisade ända till februari 1925 en
fallande och från denna tidpunkt en stigande tendens.
Medellönen för en kvalificerad arbetare utgjorde som
följer:
Genomsnittslön 19 2 4
per månad juli aug. sept. okt. nov. dec.
i guldrubel .... 57,87 56,18 59,32 63,58 61,37 61,04
i varurubel enligt
marknadpris . . . 27,78 28,54 31,44 33,63 32,71 32,66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
