Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITID NIN G E N NORDEN
35
Wikmanshytte Bruk.
Wikmanshytte bruk, Sveriges äldsta och största
de-gelstålverk, beläget i Hedemora socken i södra
Dalarne och med postadress Vikmanshyttan, är i svenska
järnhanteringens annaler välkänt.
Bruket, vars anläggningsår är obekant, var under
16- och 17-hundratalen i familjen Angersteins ägo för
att längre fram i tiden övergå till familjen Ulff.
"Numera äges bruket av Wikmanshytte Bruks ab.
Ursprunget till den nuvarande ståltillverkningen
voro de försök, som år 1860 av brukspatron Carl
Reinhold Ulff anställdes med framställande av degelstål
enligt den österrikiske översten Uchatius’ metod.
Försöken kröntes med framgång och utvecklades
småningom till framställning av degelstål i fabriksmässig
omfattning.
Metoden försöktes vid denna tid även på andra
ställen men utan framgång, och Wikmanshytte bruk är
för närvarande det enda stålverk i världen, som
använder densamma. Orsaken till de misslyckade
försöken vid andra verk torde vara bristen på lämpligt
råmaterial, vilket återigen för Wikmanshyttan var lätt
tillgängligt från det närbelägna Bispbergs gruvfält.
Bispbergsmalmen är välkänd för sin renhet och
stålnatur, dvs egenskapen att åt stålet giva dess »body»,
eller förmågan att uthärda upprepade uppvärmningar
och omhärdningar utan att förlora i styrka och seghet
och är sålunda av oskattbart värde för
degelståltill-verkningen.
De för stångjärn till verkning ursprungligen använda
byggnaderna togos så småningom i bruk för
framställningen av degelstål. Den alltjämt växande efterfrågan
av brukets tillverkningar i samband med de stora krav,
som den moderna industrin ställer på ett stålverk,
föranledde emellertid att verket år 1910 måste helt och
hållet ombyggas, varvid installerats moderna ugnar
och anordningar för såväl stålets framställning som
dess vidare behandling.
För närvarande omfattar verket 6 st. degelugnar
sätt. En bs^ggnad får icke vara ett konglomerat av
sinsemellan oharmoniska smådelar, utan en enhet,
systematiskt uppbyggd av mindre enheter. Endast så kan
man komma till en rationell standardisering.
En utgångspunkt för indelningen ger själva
byggnadsmaterialet. I första hand gäller detta stenhus. Man
måste givetvis sträva efter att vid sammansättningen
bibehålla de fabriksmässigt tillverkade delarnas
ursprungliga form. Söndertuggning och anpassning av
dessa delar medför en onödig och mycket
förlustbringande tidsspillan. Är byggnaden nu från början ritad
så, att varje del utgör en enhet, så kommer ett antal
hela stenar att bilda hela fasaden och varje fristående
del av murverket, t. ex. mellan två fönster. Den
urgamla metoden att lägga stenarna i skift och förband
ger vidare en direkt anledning att uppdela enheten i
två lika delar. Lämpligast kallar man denna halva en
enhet, och därmed har man grunden till ett rationellt
byggnadssystem.
Med tillämpning av metersystemet bör givetvis
enheten vara en aritmetisk del av en meter. Av praktiska
skäl, till vilka jag strax skall återkomma, bör metern
genom tudelning delas, tills man kommer till
grundenheten: en åttondels meter eller 125 millimeter.
Fig. 2. Wikmanshytte bruk: interiör av stålsmedjan med dess
ånghammare. (Fig. 1, se sid. 33.)
(fig. 1, sid. 33), 9 st. ånghanynare (fig. 2), och 1 st.
400 tons smidespress jämte ett större antal
glödgnings-ugnar samt verkstäder för mejsling, slipning, provning
etc. Vidare finnes en ny masugn uppförd under år
1915 samt martinugn och valsverk, grov-, medium- och
finverk, uppförda under år 1917.
Brukets tillverkningar omfatta förutom ovan nämnda
smidda degelstål, smitt och valsat maitinstål av allra
högsta kvalitet, legerade stål såsom snabbstål,
konstruktionsstål för automobil- och motorindustrierna samt
specialstål för den mekaniska verkstadsindustrins alla
behov. Vidare tillverkas redskap för jord-, sten- och
gruvarbeten samt smidesredskap av alla slag.
Brukets huvudstämplar för dess olika tillverkningar
äro för degelstålet CRU samt för martinstålet LLL,
välkända bland såväl de inhemska som de utländska
stålförbrukarna.
M.
Alla hus böra således ritas med ett
standard-enhets-mått av 125 mm. Ritningarna kunna således utföras
på ett rutpapper, där varje rutas sidor anses ha ett
mått av 125 mm. Redan utförandet av ritningen
underlättas sålunda i hög grad av systematiseringen. Nu äro
emellertid tomterna i städerna tyvärr icke tillmätta
efter dessa regler. Indelningen är ju långt äldre än
metersystemet, Icke heller äro alltid vinklarna
rätvinkliga. Man måste i dessa fall modifiera metoden
genom ett tillägg, som dock endast berör utkanten eller
sista stenen. I varje fall kan metoden utan vidare
till-lämpas på alla fristående b5Tggnader, framför allt på
det område, där det i första hand bör kunna
genomföras med största fördel, nämligen uppförandet av
fabriksmässigt fabricerade mindre hus i förstäder och
villasamhällen.
Systematiseringen skall givetvis icke endast omfatta
yttre och inre väggar, utan också dörrar och fönster,
panel, golv och innertak, överhuvud allt
byggnadsina-terial. Det möter faktiskt inga större svårigheter att
genomföra denna måttgivning. I allmänhet behövs
endast obetydliga modifikationer av nu begagnade
modeller.
Beträffande tegel är ett av nuvarande standardmått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
