Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
INDüSTRITI DNINGEN NORDEN
och 305 198 ton slipmassa. Tillverkningsvärdet härå
var 229190 949 kr.
Ur skogsvårdssynpunkt han cellulosaindustrins
betydelse knappast nog högt uppskattas. Sågverken kunde
med ekonomisk framgång ej tillgodogöra virket, som
var klenare än 5 à 6 tum på ett avstånd av 12 à 15
fot från stubben, dvs träd som vid brösthöjd höllo 6 à
8 tum (15 till 20 cm) i diameter. Om man undantager
sådana trakter, där järnbruken hämtade sitt träkol,
samt i förhållande till tättbebyggda befolkningscentra
välbelägna orter, där avsättning för brännved i större
skala fanns, så kunde klenare skog före
cellulosaindustrins frammarsch endast i begränsad omfattning eller
stundom ej alls avsättas. Detta betydde först och främst,
att gallringar i de uppväxande ungskogarna ej kunde
verkställas. Vidare kunde i stora delar av landet
upprensning av kvarvarande sä.mre skog efter
timmer-avverkningarna ej företagas, varför man nödgades
utföra dessa i form av ur skogsvårdssynpunkt olämpliga
dimensionshuggningar. Slutligen kunde de i norra
Sverige förefintliga, väldiga mängderna oväxtlig, till
timmerdimensionen knappast utvuxen granskog alls ej
tillgodogöras och ersättas med nya bestånd.
I och med cellulosaindustrins framträdande har denna
situation väsentligt förändrats till det bättre.
Sulfitfabrikerna kunna använda friskt granvirke ända ned
till 4 tums brösthöjdsdiameter och sulfatfabrikerna
tallvirke och skadad gran ned till samma dimension. För
sulfitved finnes så gott som inom hela landet under
normala tider avsättning i obegränsad omfattning.
Sulfa tved kan däremot fortfarande med ekonomisk fördel
tillgodogöras blott från i förhållande till fabrikerna
mer välbelägna områden. Även om sålunda
avsättningsmöjligheterna för sulfatveden ännu ej äro så
goda, som önskligt vore, så kan man dock säga, att genom
cellulosaindustrin möjlighet flerstädes skapats för ett
ekonomiskt tillgodogörande av gallringsvirke och de
stora massor skadad, oväxtlig och undermålig skog,
som belamrat väldiga arealer i Norrland. Man har
därför nu kunnat med kraft upptaga frågan om de
degenererade norrländska skogarnas föryngring.
Genom massaindustrins framträdande uppstod en
avsevärd konkurrens om råvaran. Under goda
konjunkturer för massatillverkningen fann denna industri det
vara med sin fördel att inköpa granvirke även av
såg-timmerdimensioner, och de olika massaindustriföretagen
konkurrerade sålunda ej blott inbördes utan även med
sågverken. Följden blev en kraftig prisstegring å
ruiid-virkesmarknaden, vilken omedelbart återverkade på
skogarnas rotvärden. Detta har givetvis varit till
skogarnas fromma. Med höjda virkespriser och rotvärden
följa — åtminstone hos det stora flertalet
ansvarskän-nande skogsägare — såväl ökad förmåga som ökat
intresse för att bedriva en god skogsvård.
Följande, från västra Värmland hämtade exempel,
kan tjäna till att belysa cellulosaindustrins förhållande
till rundvirkespriserna.
År 1898 betaltes en ton sulfitmassa med 280 kr och
en kubikfamn massaved med 24 kr. År 1913 betaltes
en ton sulfitmassa med 140 kr och en kubikfamn
massa-ved med 45 kr. År 1918 betaltes en ton sulfitmassa med
340 kr och en kubikfamn massaved med 140 kr. Då
omkring 1 kbfamn ved åtgår till varje ton cellulosa,
så utgjorde vedkostnaden för varje ton tillverkad
cellulosa år 1884 11 %, år 1913 25 %, år 1918 44 %.
T. Hg.
Teknisk översikt.
Uti senast hitkomna nr av »Le Génie Civil» avhandlar
den belgiske ingenjören P. van Vloten tillgodogörandet
av havsvågornas kraft för motorisk
effekt. Han erinrar om uppfinnareverksamhetens
intresse för detta problem och påpekar, att projekten
misslyckats, emedan man grundat dem på principen att
låta vågornas kraft verka direkt på motorn; antingen
har man härvid måst utsätta motorkonstruktionen även
för de ytterligaste påkänningar, mot vilka den ej
kunnat hålla, eller har man placerat motorn alltför
avlägset från vågsvallets egentliga kraftzon, varigenom
det motoriska utbytet blivit alltför otillräckligt.
Vloten föreslår därför att man överger den direkta
kraftöverföringens princip och i stället prövar den
anordningen att längs stranden bygga en kanal- eller
akveduktliknande reservoar med bottnen på största
lämpliga höjd över havets medel- resp. lågvattenyta
och i denna mottaga och magasinera vågsvallets
toppvatten. Genom turbiner enligt något lämpligt system,
passande för den relativt låga fallhöjd här kan
åstadkommas och placerade i fullt säkert skydd mot
vågornas åverkan, tillgodogöres avflödesenergin.
Valet av kuststräcka för en dylik kraftstation är
beroende av att där brukar råda jämn och kraftig, mot
land riktad blåst, och att våghöjden håller sig mellan
gränserna 3 m och 5 m, den senare för att icke
anläggningskostnaderna skola bli högre än detta system
i och för sig kan ekonomiskt tillåta. Kuster inom
pas-sadvindarnas områden äro synnerligen lämpliga. Det
är tillrådligt att välja sådant läge för kraftstationen,
där tidvattnet varierar jämförelsevis svagt, t. ex. 1 à 2
meter, ty vid större skillnad blir vågornas inmatning
i mottagningskanalen för obetydlig.
Man ser härav att förf. icke räknar med europeiska
förhållanden, allraminst med nordiska. _ Han säger i
slutet av sin uppsats, att ett land, som i sina kolonier
förfogar över ett praktiskt och för industriellt bruk
anlagt system för tillgodogörande av havsvågornas
kraft, därmed också blivit innehavare av ett verkligt
monopol på motorkraft och frigjort sig (dvs
kolonialområdet i fråga) från kraftbränsleproblemet och i viss
mån även från arbetsinställelsernas hot och obehag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
