Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITID NIN G E N NORDEN
75
Amatöruppfinnare.
Den fattige konstnären är en i vår litteratur väl känd
typ. En nära själsfrände till honom är
amatöruppfinnaren. Hos båda är tron på gudagnistan och kärleken
till alstret mer utmärkande än beräkningen av
ekonomisk vinst. Vidare hör det till pjäsen, att förståndigt
folk skola se ned på dem såsom icke ägande fullt
normalt omdöme, och man bör noga akta sig för att taga
deras produktion på allvar. Som jag i likhet med de
flesta människor ej har några mer väggar att hänga
flera tavlor på, lämnar jag gärna den fattige
konstnären i sticket och sluter mig till dem, som anse, att
vi kunna reda oss honom förutan. Jag kommer
däremot med stöd av några exempel att tala litet för
amatöruppfinnarens sak.
*
Mina två första uppfinningar sågo båda dagen under
studietiden. Jag bodde en höst ensam ute på
sommarstället för att få läsa i lugn och ro. Jag hade
följaktligen att både elda och laga mat åt mig själv. Min
kakelugn var begåvad med ett synnerligen måttligt
drag, och dét rökte in för minsta orsak, särskilt under
tiden man höll på och tände. För att råda bot tog jag
lös en av luckorna och band den fast tvärs över
ugnsöppningens övre del. Nästa tanke blev då, varför
kunna icke alltid luckorna sitta på detta sätt ovanför
varandra? Det går ju ej åt mera plåt för det, lika många
gångjärn och ett handtag. Det bör alltså icke kosta
mer att göra luckorna på det viset. Detaljerna i
konstruktionen voro snart färdiga, och som min fader
strax förut sökt ett patent, visste jag även hur# den
delen skulle klaras. Jag blev alltså i en hast
uppfinnare och hade sökt patent.
Jag vågar dock påstå, att jag icke ens vid denna
första uppfinning förknippade idén med någon dröm
om stora förtjänster eller lättförvärvad förmögenhet.
Jag hade fått en idé, en erfarenhet. En sanning var
lagd på mitt hjärta, och det var min skyldighet att
söka omsätta den till mänsklighetens gagn, på samma
sätt som en predikant måste förkunna sina sanningar
till mänsklighetens frälsning. Även då jag vid senare
uppfinningar varit i tillfälle att kalkylera betydande
vinster, har jag aldrig fattat eller trott dem så, att de
berört mitt känsloliv. Kanske det delvis är denna brist
på tro, som är orsaken till att jag trots betydande
uppoffringar i tid och pengar aldrig haft någon nytta
av någon av mina uppfinningar.
De första kakelugnsluckorna tillverkade jag själv,
men har sedan fått några fabriksmässigt framställda.
Smidesfabrikanten begär 10 % mer för dessa än för
vanliga luckor. Skillnaden är dock ej betingad av
dyrbarare konstruktion utan av den projekterade mindre
omsättningen i början. Jag har besökt flera
kakelfabriker för att få min uppfininng såld. Vid en lyckades
jag komma så långt, att jag fick montera upp en lucka.
Vederbörande fordrade emellertid ett offentligt intyg
om luckans överlägsenhet, men som anskaffande av
detta skulle ställt sig rätt dyrbart för mig på den
tiden, och min spekulant icke ville ge mig något som
helst löfte, ens om ifrågavarande intyg utfölle
gynnsamt, ville jag icke riskera kostnaden för den begärda
undersökningen. Dessutom har jag skrivit långa
promemorior till de flesta smidesfabrikanter, vilka tackat
för erbjudandet men ej haft intresse för saken.
Jag har funnit, att det är med fabrikanterna och
mina uppfinningar som jag nyss sade om mig och den
fattige konstnärens tavlor: De kunna reda sig dem
förutan. De flesta människor äro redan överhopade med
arbete, och om det kommer ett erbjudande från en
person om en uppfinning, svara de möjligen artigt och
kort, men det synes lätt på svaret, att de ej ett dugg
gjort sig reda för vad erbjudandet gäller.
Amatöruppfinningar befattar man sig à prori ej med. Hjärnenergi
är det nämligen mödosamt att prestera, och man slösar
ej i onödan därmed.
Ordspråket »nöden är uppfinningarnas moder» är
sant även i den bemärkelsen, att en uppfinning
mottages ej, förr än nöden tvingat människorna att göra
allvar av att sätta sig in i den och pröva den.
Nu är emellertid även jag i den lyckliga
omständigheten att kunna reda mig, utan att någon köper
mina uppfinningar, och jag skulle för länge sedan ha
slängt dem alla, om jag icke varit så naiv, att jag
trodde, att desamma kunde vara till nytta. Vid under
en månads tid omsorgsfullt utförda proveldningar med
de ifrågavarande luckorna har jag nämligen erhållit
15 % bränslebesparing gent emot eldning med vanliga
luckor (de senare skötta enligt föreskrifter från
Fack-skolan för huslig ekonomi). Har man luckorna helt igen.
betyder det ingenting, om de äro delade i horisontal
eller vertikal led, men om man vill ha snabb
uppvärmning av rummet eller njuta av att få se brasan,
kan man med nya modellen stänga till övre delen av
ugnsöppningen och hindra inströmmandet av kall luft
ovanför glödhögen. Från den undre delen får man i
stället en så mycket intensivare strålning ut i rummet.
Förutom trevnaden med det strålande värmet ut från
glöden, tillför man på så sätt rummet en betydande
värmekvantitet direkt och avlastar därigenom
kakelugnen motsvarande.
Å ena sidan ha vi alltså den större trevnaden, som
eldning med dylika luckor i många fall medför, samt
den för landet i dess helhet till många miljoner kronor
uppgående besparingen i ved. Å andra sidan ingen
dyrbarare konstruktion, men väl lika hållbar.
Medvetandet om detta har hindrat mig att utan verkliga
ansträngningar till motsatsen låta uppfinningen gå till
förmultning bland miljoner andra arkiverade dylika.
Som sagt, landet kan naturligtvis reda sig denna och
andra amatöruppfinningar förutan, lika väl som en
privatperson kan reda sig på en måttlig inkomst, trots
han skulle kunna få en större, men deras
tillvaratagande skulle dock kunna betyda ett ekonomiskt pius.
Genom ett dussin egna patentansökningar och genom
att jag kommit i beröring med åtskilliga andra
amatöruppfinnare, har jag fått en viss inblick i denna
verksamhet och dess svårigheter. En kamrat uppfann en
kil för att fästa yxor och dylikt på skaft.
Uppfinningen fyller ett verkligt behov, var mycket enkel men
effektiv. Han hade så småningom lyckats få en
spekulant, men denne avstod till slut från överenskommelse,
emedan kilen ifråga var så billig att tillverka, så att
han ansåg, att det ej skulle gå att förtjäna några större
pengar därpå. Det enda felet var alltså, att
uppfinningen var för billig. Då måste man säga, att man
har otur.
Min sista uppfinning kan möjligen vara av litet
allmänt intresse, enär den rör sig om så allmängiltiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:21 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/indunord/1926/0077.html
