- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiofjärde årgången, 1926 /
83

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INDUSTRITID NIN G E N NORDEN

83

nåde stickproven ur protokollen några antydningar
härom. Ofta nog torde dessa 5 à 6 sammanträden pr år ha
varit ganska tungt lastade såväl kvalitativt som
kvantitativt. Uppfinnareföreningen har vid dessa bedrivit den
inre upplysningsverksamhet, som måste föregå
propagandan utåt. Genom föredrag och diskussioner hava
påvisats de rena uppfinnaresynpunkterna gentemot de
exklusiva, industriellt ekonomiska samt
kompromissmöjligheterna mellan dessa. Genom referaten och uppsatser
i föreningens publikationsorgan ävensom genom
särskilda skrifter hava erfarenheter och åsikter förmedlats
till samtliga föreningsmedlemmar. Genom sin
rådgivande institution, styrelsen i samverkan med tekniska
nämnden, har föreningen strävat att bistå den enskilde
uppfinnaren, — en uppgift som från och med år 1923 vuxit
genom uppfinnareföreningens andel uti förvaltningen
av Lagermanska fonden.

Utåt har föreningen verkat huvudsakligen genom
hänvändelser och remissutlåtanden till myndigheter och
organisationer samt genom sitt publikationsorgan. Att
här lämna en tablå över dessa akter torde vara
obehövligt. Några av de viktigaste må emellertid framhållas.
Så föreningens protest mot utövningstvånget enligt 1884
års patentförordning, dess ingripande för ändring av
bestämmelserna i fråga om industriell användning av
patenterade hjälpmedel (maskiner, redskap o. dyl.),
dess utverkande att uppfinnarens namn skall alltid
utsättas å patentbreven (vilket skedde fr. o. m. 1 jan.
1890), dess framställningar för ernående av lägre
patentavgifter, för patenttidens förlängning, för
utsträckning av prioritetsfristen, vidare beträffande anställdas
patenträtt, forum för patenträttegångar, patentverkets
omorganisation och systemet för patentärendenas
behandling inom ämbetsverket, samt i fråga om
uppfinnareverksamhetens utnyttjande i försvarsväsendet, om
förslag till lag om illojal konkurrens, om förslag till ny
patentförordning och om ny mönsterskyddslag.

Under de senare åren hava särskilt beaktats, utom
flera av de ärenden som redan nämnts (ex. patenttidens
förlängning), frågan om lättnader i utövningstvånget,
påkallade av världskriget, om patenträttslig skandina-

vism, om unifiering av patentlagstiftningen i länder
anslutna till patentunionen, om provisorisk höjning av
patentavgifterna, om provisoriskt patentskydd, om de
tryckta patentskrifternas längd, samt statens
besparingskommittés betänkande angående patent- och
registreringsverket, — vilka ärenden föranlett skrivelser
till myndigheter och institutioner, i några fall även
utländska.

Uppfinnareföreningen var genom dåv. byråingenjör
F. Söderlund representerad vid den tredje kongressen för
uppfinnareföreningar och konstindustriutövare, vilken
hölls i Paris 1910, samt genom sin dåvarande
ordförande, ingenjör John Landin, vid den följande och senaste
av dessa kongresser, i Bryssel 1919.

Den första större donationen hade föreningen glädjen
mottaga år 1917, då ingenjör C. A. Hult skänkte 50 st.
aktier å nom. 100 kr. i Ab. Archimedes. Ytterligare ett
kraftigt handtag åt föreningens ekonomi lämnades
under åren 1919 och 1920 genom talrika penningegåvor
till den av föreningen, med anledning av det svenska
patentväsendets 100-årsjubileum, år 1919 stiftade
»anslagsfonden 1819—1919»; sålunda förstärktes
föreningens tillgångar med ca 9 000 kronor.

*



Huru har föreningen lyckats med sina strävanden?

I åtskilliga fall har, såsom vi veta, målet uppnåtts,
i några återstår ännu ett stycke väg, i andra, återigen,
ser det ut som om vi stode på samma fläck trots
årtiondens mödor att vinna terräng. Men överensstämmer
icke denna gradering med karakteristiken av varje
ut-vecklingsdugligt samfund, ja med det allmängiltiga för
all mänsklig tillväxt? Det bör jämväl betänkas, att
uppfinnareföreningen fyller sina 40 år efter ett mer
än 10-årigt, av världskriget vållat motorstopp i
lagstiftningsmaskineriet. Under tiden har emellertid
föreningens medlemsantal mer än fördubblats och således
dess betydelse ansenligt vuxit i styrka. En
totalvärde-ring synes således ge vid handen, att
uppfinnareföreningen marscherat bra, om än hinder mött och
alltjämt möta.

Chr. Sylwan.

Ugn för ytförbränning.

De första patent å ugnar, vid vilka den s. k.
ytför-bränningen utnyttjades, uttogos år 1912 av tysken
Schnabel och engelsmannen Bone. Sedermera hava en
del olika ugnar av detta slag konstruerats och vunnit
användning i praktiken (se Industritidningen Norden.
1921, nr 27, sid. 221).

För några år sedan började firman Krupp i Essen
tillämpa ytförbränningen vid ugnar för industriellt
ändamål och har för närvarande ett hundratal sådana
i bruk. De resultat, som erhållits med dessa ugnar,
hava varit så gynnsamma, att det föreslagits att
installera ytterligare 500 inom den närmaste tiden. De
nya ugnarna tillverkas för praktiskt taget alla
industriella upphettningsändamål såsom för smidning,
svetsning, utglödgning, härdning, smältning etc av
metaller, smältning av glas och bränning av lergods
m. m. Såsom bränsle kan vilken ren gas som helst
användas såsom vanlig lysgas, Mondgas, masugnsgas
och koksugnsgas.

Det egentliga vänneelementet (fig. 1) i ugnarna
består av ett tegel av högeldfast material, genomborrat

av ett antal hål av omkring 3 mm diameter, vilka gå
från baksidan av teglet och utmynna i hål av omkring
12 mm diameter på framsidan. Ett antal dylika
element äro anbragta sida vid sida i en hållare av metall,
och de sålunda bildade enheterna äro inbyggda i
ugnens sidoväggar eller tak. En brännbar blandning av
gas och luft, den senare lämpligen förvärmd, införes vid
baksidan av hållaren, passerar genom de små hålen
och förbrinner utan låga vid den inre ytan av de större
hålen, varigenom det eldfasta materialet erhåller en
mycket hög temperatur. Genom strålning från de
sålunda upphettade tegeln upphettas innehållet i ugnen.
Temperaturen kan regleras genom reglering av
gas-blandningens hastighet. Det har vid försök visat sig,
att man kan erhålla en temperatur lika med 90 % av
den teoretiskt möjliga maximitemperaturen. Genom att
variera proportionerna gas och luft kan man efter
önskan i ugnen erhålla en oxiderande eller reducerande
atmosfär.

För gasblandningens tillförande ledes luften under
tryck till ett injektormunstycke och gasen insuges ge-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1926/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free