Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITID NIN G E N NORDEN
107
[-Zersetzungs-apparat-]
{+Zersetzungs-
apparat+}
Fig. 3. Kautschukutfällningens principschema.
V = voltmätare. AM = ampèremätare. C =
coulomätare.
En tillsats av svavel gjorde inga svårigheter. Det
lät använda sig som svavelblomma, i kolloidal form
eller såsom polysulfid, särskilt ammuniumpolysulfid.
Fyllnads- och färgämnen gjorde större svårigheter. Som
lämpliga visade sig blyglete, blyvitt, lithopone,
tennoxid, titanoxid, antimonpentasulfid,
magnesiumkarbonat, asbest, olika (icke alla) slag av kol, lera, baryt,
kiselsyra och kolloidala metaller. Det var vidare
möjligt att tillsätta allehanda medel, som nedsätta
kautschukens sprödhet: växt- eller mineraloljor, asfalt, tjära,
vax och harts. En tillsats av små mängder tvål eller
av äggviteämnen, lim och gelatin, dextrin eller gummi
inverkar gynnsamt på tillsatsernas dispersion och
emulgerbarhet. På samma sätt kan man tillsätta
katalysatorer. Äro de olösliga i vatten, framställer man
kolloidala lösningar av dem, vartill man i första
rummet begagnar organiska lösningsmedel. Till en början
använde Sheppard och Eberlin härtill anilin eller
ani-linsulfat, sedermera, huvudsakligen difenylguanidin.
Utan tvivel finns det talrika andra lämpliga ämnen.
Före strömmens genomledning måste i varje fall alla
tillsatserna medelst mekaniska omröringsverk
samarbetas med kautschukmjölksaften till fullkomligt
homogena blandningar.
Av största praktiska betydelse är, att alla
operationer kunna utföras icke endast med färsk mjölksaft, som
konserverats med ammoniak, utan att man lika bra
Fig. 4. Metallskål,
överdragen med
kantschukut-fällniDg.
kan begagna sig av en
konstgjord uppslamning av löst
kreppkautschuk i
vattenlösningar av alkalier. Detta
faktum gör det möjligt att
begagna sig av det galvaniska
förfaringssättet även i länder, till
vilka färsk mjölksaft icke
införes. En sådan emulsion eller
uppslamning erhåller man
exempelvis, om man försätter
1 000 kbcm av en 5 % lösning
av rå- eller plantagekautschuk
i bensin med 500—1 000 kbcm
kerosin och sedan tillsätter 500 kbcm svavlad ricinolja.
Blandningen emulgeras i 3 000 kbcm vatten, i vilket
150 gram tvål upplösts. En sådan lösning kan genom
indunstning under förminskat tryck betydligt
koncentreras, så att ballasten av lösningsmedel minskas.
Till den galvaniska utfällningen av kautschuken
användes nätström av 105 volts spänning. Strömtätheten
växlade mellan 3,85 och 5,13 amp/kvdm. Koppar och
dess legeringar äro odugliga såsom anodmaterial,
däremot lämpar sig bly, kadmium, zink, tenn, antimon,
under vissa villkor järn och stål.
Man kunde nu tänka, att tjockleken av en sådan
fällning måste bliva mycket obetydlig, men detta är
icke fallet. Mellan kautschukpartiklarna kvarstannar
ännu så mycket vätska, att en fortsatt iongenomgång
kan försiggå. Sheppard och Eberlin framställde
fällningar av 0,25 till 3,81 mm tjocklek, när de arbetade
med 15,4 amp/kvdm.
Efter uttvättning och torkning av fällningen kan
vulkanisering ske. Detta sker med mjukt gummi, som
innehåller föga svavel och en tillsats av
difenylguanidin, under ett tryck av 2,81 kg/kvcm under 30 à 60
minuter. Hårdgummi med riklig svaveltillsats
vulka-niserades omkring tre timmar i kväve vid 121°.
Även icke-metaller kunna tjäna såsom bärare för
fällningen, om man först gör deras yta ledande eller,
om de äro porösa, genomdränker dem med en elektrolyt.
Även täta vävnader låta på detta sätt impregnera sig
med kautschuk. Wt.
Provisorisk uppdämning av vatten.
Uppdämning av vatten i och för torra arbeten under
vattenytans nivå ingår visserligen såsom en bland de
mest karakteristiska av väg- och vattenbyggarnes
uppgifter. Det hör m. a. o. till yrket. Olika grader av
problemet gives emellertid. Blir man ställd inför t. ex. ett
sådant fall som det följande utan att hava den speciella
erfarenheten, så ligger nog risken att tillgripa alldeles
för kostsamma medel obehagligt nära.
Det var ett jämförelsevis blygsamt arbete. Vi skulle
bygga om en liten järnvägsbro i änden av en bangård
från smalspårigt enkelspår till bredspårigt dubbelspår.
Höjden över åns medelvattenyta var ca 3 m, och
naturliga grunden var fast, verkligt solid, ehuru inte
berg. De gamla landfästena plockades alldeles bort ■—
materialet användes som bakmurning i de nya
landfästena. De fingo emellertid göra tjänst för den gamla
järnvägsbron, tills de nya, breddade landfästenas delar
intill dem blivit uppförda, då smalspårsbron
provisoriskt överflyttades dit,
För grandläggningen av de nya landfästena slogs en
dubbel plankspånt med fyllning av lera, matjord och
torv. Botten visade sig vara mycket grovt grus, blandat
med klappersten. Länspumpningsarbetet ådagalade
mycket snart, att visserligen var spånten fullkomligt
tät, men att vattnet flödade rikligt in, dvs upp överallt
genom schaktbotten. Denna fungerade som ett såll med
stora maskor. Alla försök med ler- och torvtätning.på
utsidan om spånten visade sig fraktlösa. Vattnet tog
med sig leran och trängde genom den porösa grunden in
i schaktet.
Omsider, efter en halv dags pumpande och fåfängt
tätande, gjordes ett försök som med ens ändrade
situationen. Ett par skottkärror åkermatjord blandades med
ganska fint söndersmulad grästorv och stjälptes i ån
utanför spåntens ena ände. Vattenflödet innanför denna
blev strax jordslammigt, men avstannade efter några
minuter. Ytterligare jord enligt samma blandning
tippades i ån längs hela spånten och grundmurningsschak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
