Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRITID NIN G E N NORDEN
109
det ter sig i praktiken. Användas flera slangar kan en
avsevärd uppdämningshöjd ernås; man lägger då ut
exempelvis tre slangar jämsides varandra på bottnen,
ovanpå dessa ■— sedan de fyllts — två slangar, och
överst en slang. Slangarna fyllas antingen genom en
mindre slang från någon högt liggande bäck i närheten
eller genom inpumpning av vattnet. Tömningen sker
genom särskilda avloppsslangar, som under fyllningen
hållas stängda-, ex. medelst klämmor. Slangens
förankring mot strömdraget anordnas såsom visas i fig. 2
och 4 eller på något annat sätt.
Metoden anses användbar bl. a. vid timmerflottning
för att lösgöra strandat timmer och vid bevattning av
områden intill vattendrag.
Användes till slangens fyllning lättflytande
betongmassa, erhåller man en solid uppdämningsvall; genom
anordningar å slangen eller säcken kan gjutkroppen
givas viss önskad form.
Uppfinnaren avser systemets användning även för
varjehanda betongarbeten under vatten och på även rätt
stora djup.
Chr. S.
Ångtekniska rön och råd.
Uti den nyligen utkomna berättelsen över Södra
Sveriges ångpanneförenings verksamhet under år 1925
meddelas åtskilliga erfarenheter, lärdomar och råd, som
tvivelsutan äro att beakta på många håll inom våra
industriella och även andra tekniska kretsar. Vi återge
här ett och annat ur den intressanta redogörelsen.
Yid ett mejeri inbucklades eldröret i en
cornwall-panna till följd av torr kokning (kurs. av I. N.).
Denna uppstod på det sättet, att maskinisten vid ett
tillfälle stack fyr i pannan, oaktat han iakttagit, att
vatten icke syntes i glasröret, och därför bort förstå,
att så ringa vattenmängd fanns i pannan, att
uppeldning icke fick företagas. Han hade oriktigt nog haft
för avsikt attt påfylla vatten i pannan, under det att
fyren »tog sig», men medhann givetvis icke detta,
innan skadan redan uppstått. På grund av maskinistens
förfaringssätt erfordrades en reparation, som kunde
utföras, först sedan eldröret uttagits ur pannan, och som
därför blev särdeles dyrbar.
Vid en skofabrik inträffade en liknande skada å en
ångpanna, vari vattenståndet, fick sjunka på ett
otillbörligt sätt vid ett tillfälle, då maskinisten länge
lämnat pannan utan tillsyn. I detta fall kunde
reparationen utföras på det sättet, att den skadade delen av
eldröret skars bort samt ersattes med ett nytt
plåtstycke, som anbragtes medelst elektrisk svetsning.
Vid tvenne fabriker hava ganska allvarliga skador
inträffat å vattenrörpannor. Skadorna hava i båda
fallen utgjorts av svårartade b r ä c k o r i
gavelplåtarnas hålkälar. Lyckligtvis upptäcktes
skadorna i tid, så att reparationer kunde företagas,
innan någon olycka inträffade. En fullgod reparation kan
i dylikt fall åstadkommas, endast genom att den
skadade gaveln i sin helhet utbytes. Under de senare åren
hava i Tyskland flera gånger olyckor inträffat på
grund av brackor i panngavlar. I några fall hava
härigenom förödande explosioner uppstått. De
undersökningar. man med anledning härav företagit, hava givit
vid handen, att brackorna förorsakats därav, att
kup-ningsradien hos panngavlarnas hålkälar varit för ringa
och att konstruktionen därför icke erbjudit tillräcklig
elasticitet. Till följd härav hava tillverkare av
vattenrörpannor i Tyskland numera övergått till en ny typ
å gavlarna, som skiljer sig från hittillsvarande bl. a.
därutinnan, att hålkälarnas kupningsradie avsevärt
ökats. Det är nödvändigt, att även svenska verk vid
tillverkning av dylika ångpannegavlar hädanefter
till-lämpa den moderna teknikens rön på området.
Vid tvenne större industriella anläggningar, en
gum-mifabrik och ett pappersbruk, har det viktiga
spörsmålet om val av lämpliga ångtryck, för
ernående av bästa möjliga driftsekonomi
blivit noga utrett. I båda fallen gällde det att ur den
ångmängd, som måste produceras för att tillgodose
fabrikens värmebehov, alstra på billigt sätt största
möjliga kraftmängd. Ångturbiner, konstruerade för både
avtappning och mottryck, skulle komma till
användning. Vid den ena fabriken erfordrades en mindre
mängd ånga av 10 à 11 atm. tryck, vilken skulle kunna
erhållas medelst avtappning, samt en större mängd
ånga av 4 à 5 atm. tryck, som skulle kunna utföras av
mottrycksånga. Vid den andra fabriken skulle en
mindre ångmängd av 6 à 7 atm. tryck erhållas genom
avtappning och en större mängd av 2 à 3 atm. tryck i
form av mottrycksånga. Båda utredningarna gåvo till
resultat, att, om ångtrycket i pannorna valdes så pass
högt som 25 à 30 atm., i stället för ett tryck av 20
atm., vilket hittills sällan överskridits, visserligen
skulle vinnas någon ökning i den kraftmängd, som erhölls
ur den del av ångan, vilken finge avgå till fabriken
i form av avtappningsånga, samt en större ökning i
kraftmängden ur clen del av ångan, vilken uttogs i
form av mottrycksånga, men att
anläggningskostnaderna och underhållskostnaderna vid 25 à 30 atm.
panntryck skulle så ökas, att vinsten bleve synnerligen
ringa. Av resultatet från dessa utredningar torde man
kunna draga den slutsatsen, att, eftersom avsevärd
förbättring i driftsekonomi icke stod att vinna genom
användandet av mycket höga panntryck, man tillsvidare
viel nyanläggningar bör gå fram med försiktighet vid
val av högsta möjliga ångtryck. Först sedan tekniken
nått en sådan utveckling, att de drifttekniska
svårigheter, som för närvarande yppa sig vid
ånganläggningar med tryck upp emot 30 atm., hunnit övervinnas,
torde det vara tillrådligt att vid nyanläggningar välja
dessa tryck. Utvecklingen på detta område bör ej
forceras, utan bör man. endast i små steg och allt eftersom
erfarenhet från utförda anläggningar motiverar det, gå
in för högre tryck.
Vid en textilfabrik har efter noggrann prövning av
olika projekt installerats en apparat av säregen
konstruktion för rening av vattnet i
ångpannorna. Matarevattnet viel fabriken ifråga
innehåller en del pannstens- cch slambildande ämnen
samt därjämte en viss mängd alkaliska,
natriumkarbonat mfl. Dessa sistnämnda ämnen förhindra
pannstensbildning vid vattnets uppvärmning i pannorna, men
åstadkomma en betydlig slamavsättning. Vattnet blev
därför inom kort mycket grumligt. Därjämte uppstod
i pannorna ett visst sodaöverskott. Allt detta
förorsakade. att pannorna, oaktat de dagligen bottenblåstes
och skummades, började jäsa efter 3 à 5 veckors drift
och icke längre kunde hållas i bruk utan måste
från-ställas för tömning och rengöring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
