- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiofjärde årgången, 1926 /
129

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan, adr.
Holländaregatan 20,
Stockholm. Publikationsorgan för
Svenska Upp/innarefäreningen.

INDUSTRITIDNINGEN NORDEN

GRUNDLAGD 1872

Bilaga: Svensk Tidskrift för
Industriellt Rättsskydd, Patent,
Varumärken m.
minnehållande av svenska patentverket
utfärdade patent m. m.

Nr 17 __STOCKHOLM DEN 28 APRIL 1926

Innehåll. I nd. Norden: Vägarnas befrielse från damm. Vägytans härdning. Av Chr. S. — Standardisering av ritningsformat och
några hithörande frågor. Av ing. E. Nyman. — Vårt skattesystem. Av fil. kaud. G. Pettersson. — Canadas pappersvedstillgångar. —
Föreningsmeddelanden. — Notiser. — Sv. tidskr. f. ind. rättsskydd: Patentbeskrivningar. — Kungörelser ang. patent. —
Eftertryck utan angivande av källan förbjudes. — Red. påtager sig ej någon obligatorisk åsiktsöverensstämmelse med ärade förf:s
uttalanden.

Vägarnas befrielse från damm. Vägytans härdning.

Körbanans befrielse från dammbildning blev snart
ett allmänt önskemål, sedan bilismen blivit herre på
landsvägarna och makadamgatorna. Före denna tid, då
man fick nöja sig med i regel fyrbenta muskelmotorer
om 1 à 2 hästkrafter, hade man nog sin
dammbildning, vilken kunde förmärkas särskilt vid
landsvägarnas infarter till städerna. Man kunde då få se, ex. i
utkanten av Kristianstad, bortom Vilan eller
utmed Näsby fält, hurusom under torra sommardagar
häckar, träd och annan vegetation, staket, hustak, ja
allting utmed vägen var överpudrat med ett tjockt
lager vägdamm. Sedan dess har det både där och på
andra ställen
naturligtvis blivit än värre
tack vare bilar och
motorcyklar.

Att denna
olägenhet ter sig störst i
sådana trakter, där det
naturliga materialet i
vägarnas körbana är
av lös beskaffenhet,
är en given sak.
Också gjordes de första
försöken att tjärbinda
körbanans beläggning
uti en sådan geologiskt
lös miljö som den ’vid
Monaco och Nice;
kuststräckan från
Genua till Marseille
består av lösa
bergarter, ursprungsmaterialet _ — bortsett från
matjorden och
vegetationen — till allt som
här är synligt på
markens yta. Det bindemedel som anlitades var som sagt
tjäran, och denna metod har sedan kommit till
användning på åtskilliga andra håll. Metoden måste ju
emellertid bli, såsom envar inser, ganska dyrbar, i
anseende både till arbetet på körbanan och till tjärans pris.

Ett gott dammbindningsmedel har man under de
senaste åren funnit i sulfitluten, vartill kommer att
denna befunnits ansenligt härda vägens beläggning
(av grus el. dyl.) mot slitning. Vi hava i denna
tidskrift redan ett par gånger påpekat detta, ehuru i
största korthet; här skall en utförligare redogörelse
lämnas i form av utdrag ur en skrift, som nyligen
utgivits av Aktiebolaget Svensk sprit, Stockholm.

*



Sulfitluten måste för att kunna användas till
väg-ändamål neutraliseras och indunstas. Genom neutrali-

sering borttagas i luten förefintliga frätande ämnen
och genom indunstningen befrias luten i större eller
mindre grad från vatten, detta för att minska
transportkostnaderna. Luten tillhandahålles dels i flytande
form (ca 52 vikts-% torrsubstans) dels i pulverform
(ca 90 vikts-% torrsubstans). Vid användningen
blandas luten med vatten i en vanlig bevattningsvagn och
sprides därefter över vägen. Vägbanan får nu, sedan
vattnet avdunstat, en asfaltliknande beläggning med
god förmåga att binda dammet. Denna beläggning gör
dessutom vägbanan mera slitstark, varigenom
vägunderhållet underlättas.

Vid de första
försöken med sulfitlut
visade det sig, att
luten, som är löslig i
vatten, mer eller
mindre spolades bort vid
kraftigare regnskurar.
Genom den
efterbehandling med
kalkmjöl, som nu
praktiseras, fixeras
emellertid luten vid
vägbanan.

Sulfitlutmetoden är
ännu ung i vårt land.
Efter förberedande
försök år 1924
började Stockholms stad
under år 1925 i större
omfattning använda
luten såväl å
makadamgator inom staden
som å vägarna i
förstadssamhällena Äppelviken, Ulvsunda,
Smedslätten, Enskede mfl. Om den goda erfarenhet
staden haft av luten talar nedan återgivna uttalande
av Stockholms stads Gatukontor.

Ett flertal kommuner ha under sistförflutna sommar
anställt prov med luten, och allt talar för att den
kommer att finna allt större användning.

Den svenska cellulosaindustrin kan enligt beräkning
frambringa ej mindre än 800 000 ton indunstad
sulfitavfallslut per år.

Vid begjutning av gator och vägar med sulfitlut, för
bindandet av dammet och vägbanans hårdgörande,
användes som regel antingen koncentrerad, s. k. indunstad
lut, eller också lut i pulverform. Endast undantagsvis
användes luten i den naturliga utspädningen, sådan den
erhålles direkt från sulfitfabriken. I denna form
innehåller luten nämligen så mycket vatten, att den icke

Fig. 1. Begjutning med salfltlutlösning. (Ur en broschyr, utg. av Ah. Svensk

sprit.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1926/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free