- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiofjärde årgången, 1926 /
180

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

180

INDU STRITIDN IN GEN NORDEN

mington, Delaware) uppgives hava samma allmänna
egenskaper som de båda nyssnämnda ämnena. I tungt
sammansatta gummiblandningar rekommenderas 1 à
procent därav, för luftringar med hög halt av nytt
gummi från 1 V2 till 3 procent. Ehuru antox är lätt
färgat, mörknar det vid vulkanisering, så att det icke
kan användas för vitt eller ljusfärgat gods. Wt.

Göteborgs industrihistoriska samlingar. I enlighet
med utlåtanden från Göteborgs stads museiberedning
och museistyrelse har stadens drätselkammares första
avd. avstyrkt en motion av herr Sandberg om
tillsättande av en beredning för att handha vården av de
hantverks- och industrihistoriska samlingarna. Denna
beredning skulle söka utverka uppskov med återsändande av

de föremål, som deponerats hos utställningen. Som
förslag till lösning av lokalfrågan pekade motionären på
de halvpermanenta utställningshallarna vid Götaplatsen,
vilka t. v. skulle kunna apteras för ändamålet. Slutligen
framhölls, att museistyrelsen icke förefallit lämpad att
handha samlingarna.

Såväl museistyrelsen som museiberedningen hänvisa
till den nämnda beredningens tidigare betänkande
beträffande dessa samlingar. Som skäl mot den föreslagna
lösningen av lokalfrågan framhålles fortfarande,
särskilt, att kostnaderna för erforderlig omändring och
vinterboning av lokalerna torde bli oproportionerligt
höga. I avvaktan på Kronhusets överlåtande till staden
anser beredningen det tillräckligt med de dispositioner,
vilka stadsfullmäktige på dess förslag vidtagit med
samlingarna.

Samarbete för amatöruppfinningarnas framhjälpande.

»Printing makes things ready» säger ett amerikanskt
ordspråk, och det är nog sant även i den meningen,
tyvärr, att det blivit en inbiten tidssjukdom bland dem,
som arbeta med tanken och pennan, att anse sin
uppgift avslutad, så snart de pekats få sin idé, sin
utredning eller sitt alster publicerat. Det är visserligen sant,
att idéställaren är befriad från ett visst moraliskt
ansvar, när hans idé är överlämnad till allmänheten, men
det får ej glömmas, att. offentliggörandet blott är ett
medel eller en etapp på vägen till förverkligandet, och
att i de flesta fall arbetet på både idén och
offentliggörandet är förspillt, om ej förverkligandet nås.

Med anledning av mina funderingar i nr 10 av denna
tidning beträffande förhjälpandet av
amatörupptinningar till praktiskt resultat, har redaktören varit vänlig
och i nr 13 givit oss anvisning på en del möjligheter,
som redan finnas.

Vad en amatöruppfinnare behöver, är för det första
en teoretisk granskning av hans idé. Genom en sådan
granskning skulle troligen huvudparten uppslag på
teoretiska eller praktiska grunder kunna avspisas. De
institutioner av befintliga, som därvid närmast skulle
komma ifråga, äro Ingenjörsvetenskapsakaclemin och
Svenska uppfinnareföreningen. Jag har själv vid ett
tillfälle anlitat den förstnämnda, men fick den tämligen
bestämda uppfattningen, att vi icke liava något att
vänta från denna institution annat än ifråga om de
allra största problemen.

Återstår uppfinnareföreningen. Om de krafter, som
där frivilligt ställt sig till förfogande, verkligen äro
så intresserade av saken, att deras kritik icke blott
går ut på att lättvindigast avfärda förslagen utan även
söka hjälpa fram dem i sådana fall, där det finnes
något att göra, då är det verkligen ovanligt och
berömvärt.1 Denna början förefaller även vara den
utsiktsfullaste att bygga på. I den mån verksamheten anses
kräva det, är det att hoppas, att det bygges vidare, även
om någon avlönad funktionär måste anställas.

Vad som därnäst behöves, är möjlighet att få
tillverka provapparater o. dyl. En uppfinnareverkstad
vore naturligtvis idealet, mien denna fråga måste nog
ställas på en avlägsen framtid. Det fordras nämligen
icke så liten utrustning för att kunna tillgodose de

1 Vi äro övertygade, att uppfinnareföreningens tekniska nämnd
kommer att erfara hugnad av detta erkännnnde. Red uv I. X.

olika områdena. Det är att förmoda, att förhållandet
mellan vad som tillverkas på de olika maskinerna i en
dylik verkstad och dessa maskiners värde, blir rätt litet.
Skulle det icke vara möjligt, att uppfinnareföreningen
träffade överenskommelse med några firmor inom olika
branscher såväl 0111 tillverkning av provapparater som
prövning av metoder eventuellt under uppfinnarens
medverkan? Kostnaderna måste naturligtvis beräknas
så välvilligt lågt som möjligt, och vem som än skall
betala dem, torde detta tillvägagångssätt vara
billigare (framför allt i anläggningskostnad!) än att hålla
en väl utrustad särskild verkstad. Dessutom torde det
medföra den fördelen, att uppfinnaren kommer lättare
i direkt beröring med praktiken och dess erfarenheter.
— Ett sätt att bidraga till likvideringen av kostnaderna
vore, att vederbörande firma på förhand gjorde sig
intresserad i uppfinningen genom att erhålla viss
första-handsrätt, för den händelse densamma lyckas. Även
vore det tänkbart, att uppfinnareföreningen som
förmedlare erhölle en viss procent av den eventuella
inkomsten för att därmed finansiera och utvidga denna
del av sin verksamhet.

En juridisk rådgivare vore naturligtvis bra att i vissa
fall ha tillgång till, och denna sida av saken
förefaller att vara den, som lättast skulle kunna ordnas. Det
är bara det, att juristerna bruka vara så dyrt folk, så
att man ej vågar anlita dem utan att ha vissa
garantier.

Vad som enligt min mening allra mest behöves för
den speciella am’atöruppfinnareverksamheten är en
af-färsbegåvad och affärsvan man att kunna vända sig
till. Det vore önskvärt, att uppfinnareföreningen en
gång i framtiden skulle kunna anställa en dylik
person. Denna verksamhetsgren kan gott tänkas komma
att bära sig själv, möjligen synnerligen väl, genom att
viss procent av summorna för de avslutade
försäljningarna tillfölle uppfinnareföreningen.

Slutligen ha vi att tänka på svårigheten för
uppfinnare av denna klass att övervaka, att icke deras
uppfinningar obehörigt utnyttjas. Antag att en person i
blygsam ställning fått patent på en tillverkningsmetod
eller en maskin. För honom, som icke har några
framskjutna vänner, ej heller reser omkring eller på annat
sätt står i kontakt med industrilivet, finnes det
naturligtvis ingen möjlighet att kontrollera, om hans metod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1926/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free