- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiofjärde årgången, 1926 /
203

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN

203

Sprutmetod för anbringande av eldfasta utfodringar.

En gjuteriteknisk nyhet.

Användningen av s. k. »cementkanoner» för
utförande av betongarbeten är nu rätt allmän. En liknande
metod för anbringande av eldfasta utfodringar har på
senare tid även börjat tillämpas i järnverken i
Tyskland. I Ståhl und Eisen lämnas en intressant
redogörelse för denna metod i en artikel om
»Torkretproces-sen i järnverken» av Albert Schmitz.

Den apparat, som användes är i huvudsak
överensstämmande med »cementkanonen». Cementkanonen är

- —

Fig. 1 (överst) längdsnitt och fig. 2 tvärsnitt genom en
»eementkanon».

anbragt på tvänne hjul, så att den lätt kan föras till
arbetsplatsen. Den består av en över- och en
underkammare, a och b, fig. 1, vilka kunna tillslutas medelst var
sin klockventil, c och d. På bottnen av den undre
kammaren finnes en fördelningstallrik e, som är försedd
med ett antal fickor, och som är fäst vid en lodrät axel,
driven av en tryckluftmotor /. Den genom ett rör
inkommande luftströmmen blåser innehållet i de
förbipasserande fickorna genom stutsen fe in i slangledning,
vid vars ände är anbragt ett sprutmunstycke, anslutet
till en vattenledning. Den massa, som skall sprutas,
in-fylles torr i den övre kammaren. Därpå slutes medelst
en spak den övre ventilen och den eldfasta massan ned-

kommer vid öppnande av den under ventilen i den
undre kammaren och faller på fördelningstallriken samt
utblåses av luften. Det eldfasta materialet kan bestå
antingen av kiselsyrehaltiga ämnen med en relativt
liten mängd obränd eldfast lera eller av basiskt
material, såsom magnesit, till vilket är satt en liten mängd
lera såsom bindemedel. Detta införes i kanonen i torrt
tillstånd med en kornstorlek av upp till 3 mm. Det
blåses såsom en torr pulverformig’ massa genom ett rör,
som kan vara över 250 m långt och kan stiga till en
höjd av 50 m. Det använda lufttrycket uppgår till
2,5—3,5 atmosfärer. Det torra materialet »flyter» i
luftströmmen och skadar ej röret i högre grad. Vatten
sättes till massan strax innan denna når munstycket, från
vilket den utsprutas, och vattentrycket är blott
obetydligt högre än lufttrycket. Strålen av det fuktade
materialet bildar, när den träffar väggen i en ugn eller i

en gjutskänk, först
ett tunt lager av ett
mera plastiskt
material, men efter en
kort tid börja även
större och hårdare
partiklar att fastna,
och dessa drivas
fastare in i de redan
bildade lagren
genom bombardemang
av senare följande
partiklar. På detta
sätt bildas en massa
av hög täthet, som
om vattenmängden
är på lämpligt sätt
avpassad och
kornstorleken är riktig,
häftar mycket fast
vid den yta, på
vilken den sprutats.
Ytan kan vara varm
cch i i själva verket är det lämpligast att applicera
materialet på heta ytor, enär genom värmet det bildade
lagret fortare torkar. Om hettan är otillräcklig för detta
ändamål, måste torkningen ske medelst gaslåga eller
förbränning av1 koks.

Metoden har vunnit många tillämpningar inom
järnverken. Den viktigaste är kanhända utfodring och
reparation av gjutskänkar. Vid sura, metoder består det
använda materialet av finmalna chamottetegel eller
andra kiselhaltiga ämnen med ett innehåll av lera, som
bringar upp den totala lerjordshalten till över 10 %.
Sprutningen utföres vanligen på skänkar, som redan
äro utfodrade med eldfast tegel, företrädesvis sedan de
redan använts några gjutningar. Slagg och rester av
metall borttagas omsorgsfullt och sprutningen
företages mot den heta gjutskänken. Lagren appliceras till
en tjocklek från 75 till 150 mm och räcka för 4—12
gjutningar. Metodens största fördel ligger emellertid
däri att en utfodring kan anbringas mycket billigt och
utan att gjutskänken är ur funktion mera än några få
timmar.

Fig. 3. En gjutskänk förses med eldfast
foder genom påsprutning medelst
cementkanon (»torkreteringj).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1926/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free