Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
207
mig presenterad såsom mitt bidrag till den ärorika
Unionens sak, vars triumf befriade 4 000 000 slavar.’
Ericsson fortsatte sina uppfinnarearbeten med stor
flit ännu in i sitt åttiosjätte år, då lian avled i sitt
liem i New York den 8 mars 1889, årsdagen av
»Monitors» ankomst till Hampton Roads.» —■
"The John Ericsson medal."
The American Society of Swedish Engineers
(Svenska ingenjörsföreningen i Förenta staterna), vilken
såsom bekant är den äldsta och största svenska
ingenjörsföreningen i utlandet, har instiftat ett
utmärkelsetecken som under namn av »The John Ericsson medal»
skall utdelas såsom en hedersbetygelse till minnet av
den store uppfinnaren.
Medaljens åtsida återgiver porträtt av John Ericsson
inom omskrift »The American Society of Swedish
Engineers. The John Ericsson medal»; frånsidan
upptages av föreningens emblem jämte följande inskription
»To . . . for distinguished achievements in science and
engineering» inom krans av lager och eklöv.
Angående utdelandet av detta utmärkelsetecken,
vilket är avsett att bliva en motsvarighet till den svenska
Polhem-medaljen, har föreningen antagit följande
stadganden :
Medaljen kommer att utdelas ej oftare än vartannat
år till svenska medborgare eller amerikanska,
medborgare av svensk härkomst såsom ett erkännande av
utomordentlig förtjänst på det tekniska eller
vetenskapliga området. Utdelningen sker på förslag av en
medaljkommitté, bestående av åtta medlemmar, fyra
bosatta i U. S. A. och medlemmar av Svenska
ingenjörsföreningen, de övriga bosatta i Sverige och medlemmar
av Ingenjörsvetenskapsakademin. Kommitténs svenska
medlemmar utgöras av landshövding Sven Lübeck,
kommerserådet Axel E. Enström samt överingenjörerna
Axel Wahlberg och Sigurd Nauckhoff. De
amerikanska medlemmarna äro generalkonsul Olof H. Lamm
samt ingenjörerna Ernst Alexanderson, Elias Fries och
Erie Löf.
Föreningen har beslutat att första gången utdela
medaljen i guld i samband med avtäckandet av John
Ericsson-monumentet i Washington den 29 maj d. å.,
samt har den beslutit tilldela professor Svante
Arrhenius densamma. Medaljen överlämnades av föreningens
ordförande ingenjör Löf, i närvaro av president
Coo-lidge och svenska kronprinsparet, vid den bankett, som
följde på monumentavtäckningen.
Medaljen, som avbildas här ovan, är modellerad av
skulptören Herman Neujd efter skisser av skulptören
Alfred Ohlson samt präglad av Sporrong & Co.,
Stockholm.
Kampen mellan de olika
energiformerna.
Ånganläggningarna för kolstofteldning
vägvisande?
Trots alla bemödanden att effektivt utnyttja de
till-budsstående vattenkrafterna, spelar dock, såsom prof.
Löffler i ett föredrag med ovanstående rubrik nyligen
betonade, för närvarande och inom överskådlig framtid
i de flesta länder värmeenergin den största rollen.
Huvudsakligen står densamma oss i naturen till förfogande
som flytande och fast brännmaterial. Då förekomsten
av flytande bränsle i förhållande till bränsle i fast form
är ytterst ringa, måste man, om oljekonsumtionen
fortfarande ökas, räkna med ett snart slut på den naturliga
oljetillgången och med nödvändigheten att framställa
de för en del maskiner oumbärliga flytande bränslena
på konstgjort sätt ur de fasta.
Av allt att döma komma under de närmaste åren tre
olika förfaranden för utnyttjande av de naturliga
brännämnena att konkurrera med varandra, nämligen att
förgasa kolet genom torrdestillation i generatorer eller
sva-velretorter, att göra det flytande under starkt tryck
och hög temperatur och slutligen att mala kolet till
stoft för omedelbar förbränning vid ångmaskiner med
högt begynnelsetryck.
Metoden att förgasa kolet och göra det flytande,
vilket kan utföras ekonomiskt och driftsäkert endast med
alldeles bestämda kolsorter, kommer att vara
oumbärlig-för att producera de särskilt för motortrafiken
nödvändiga lättflyktiga flytande bränslena och de ännu
mycket viktigare råämnena för den kemiska och
färgindustrin. Det är dock tvivel underkastat om man på denna
väg, t. ex. i samband med gaskraft- och dieselmaskiner,
skulle kunna tillfredsställa ett större lands totala
behov av värmeenergi, emedan anläggnings- och
driftkostnaderna för dylika maskiner också vid förmånligaste
värmeutnyttjande skulle bli större än vid direkt
förbränning av kolet.
Den nyare formen för ånganläggningar med högt
begynnelsetryck och eldning med kolstoft erbjuder
däremot utsiktsrika möjligheter till en ekonomisk
produktion av icke blott kraft, utan även värme. Om
energihushållningen i större städer eller industrianläggningar
baseras på ett dylikt system, kan man i större
utsträckning än hittills ekonomiskt gynnsamt använda
elektricitet till drift och till och med för uppvärmning. I
stället för de hittills övliga jättekraftanläggningarna, som
äro ogynnsamma för tillvaratagandet av det utgående
värmet, kan det emellertid rekommenderas att i
städerna upprätta blockkraftcentraler, som kunna
tillfredsställa behovet av ström och värme för den närmaste
omgivningen till ungefär 2 à 3 km avstånd.
Om man använder ånga av mellan 100 och 15 atm.
till kraftalstring och den med lägre tryck till
upphettningsändamål, så erhåller man icke blott en stark
reduktion av strömkostnaderna, som möjliggör bruket av
elektricitet för många nya ändamål, utan även billiga
rörledningsnät för spridandet av avloppsångan till
längre bort belägna anläggningar. På samma sätt
kunde man även omgestalta energihushållningen i hyttver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
