- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtiofjärde årgången, 1926 /
230

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230

INDU STRITIDNINGEN NORDEN

En sommarresa genom Östergötland år 1778.

Vad kanslirådet Henric Nicander vet berätta.

(Meddelat av Pehr Johnsson.)

Sommaren 1778 företog kanslirådet Henric Nicander
en resa genom södra Sverige, varvid även Östergötland
besöktes. Han lämnade Stockholm den 10 juli och kom
efter ett kortare uppehåll i Nyköping till Stavsjö den 14.
De anteckningar, som han vid tillfället förde, förvaras i
K. biblioteket i Stockholm, i vars handskriftsamlingar
finnas en hel del otryckta reseskildringar. Vi återgiva
ur dessa anteckningar det följande, som ger en god
inblick uti tekniska metoder under ifrågavarande
tidsskede.

Juli 14.

Stavsjö bruk. Malmen härstädes bokas först sönder
med släggor, lägges sedermera att rostas uti rostugnarna,
bokas därpå vidare sönder med handsläggor. Masugnens
uppsättning går så till att ugnen fylles med kol till
bräddarna; kolen antändes vid stället. Sedan de äro väl
antända fördämmes stöllet med sand, men till
underhållande av något drag, insattes en bleckpipa uti sanden
med sin propp, som efter omständigheterna kan öppnas.
Sedermera står alltsammans orört, till dess elden har
hunnit till översta kolen. \ ill man då uti en ny pipa göra
värmningen långsam, så överdrages pipan med stora
tackjärnshällar, som rätteligen böra vara därtill gjutna,
dock så att i centrum lämnas en öppning av 3 à 4 tums
diameter, dels till underhållande av draget, ifall man
vill märka, att elden icke vill leva, dels ock med ett litet
lock, att förhindra en alltför hastig glödning ifall några
lönliga drag gåve elden allt för mycket liv.

Skulle dessa hällar eller lock tillsmetas med lera runt
i kring, kan man därigenom hålla elden vid makt utan
avbränning på kolen än allenast en läst i veckan.

Sedan nu masugnen är på detta sättet tillräckligen
uppvärmd, som skönjes därav, att inga fuktigheter mera
synas på murarna, varken vid ställbröstet eller
form-taket. Själva masugnsbrösten eller ovon på kransbotten
ligga så, att det kan börjas med vaktningen sålunda, att
1 V2 skovel malm jämte en halv skovel kalksten såsom
fluss kastas mitt på kolen uti pipan, som då står öppen,
och när en uppsättning eller tolv tunnor utan vidare drag
än förut nedgått göres ny uppställning och
malmbeskickning, med % skovels tillökning varje gång till dess
uppsättningen så drivit, som utgör masugnsfyllningen. Då
öppnas formen och påsmetas på sedvanligt sätt, varefter
bälgarna släppas i gång, dock helt sakta, så att de
tillsammans icke utgöra mer än 5, 6, högst 7 slag i minuten.
Sanddämningen vid slokbröstet uppbrytes; stället rensas
med rymstång och krok, tilldämmes sedermera och
malmskickningen ökas därefter med en halv skovel på
uppsättningen till 7, högst 8 fulla skövlar. Sedermera
med !/4 skovel i uppsättningen, tills ugnen är fullsatt,
vilket masmästaren egentligen bör akta avpassa.

Styckegjutningen sker sedermera på det sättet, att
formen nedbringas uti gjutkistan med druvan nederåt,
och mynningen uppåt samt kringfylles med uppvärmd
fuktad sand. Sedan öppnas stället på vanligt sätt,
då det smälta tackjärnet flyter genom en i sanden
gjord ränna neder uti formen; men skulle stället
innehålla mer tackjärn, än som erfordras till formens
fyllande, så gjutes därav sedermera antingen annan
ammunition eller smidesjärn.

Sedan det avgjutna stycket efter några timmars
förlopp kallnat, så avlyftas det tillika med formen utur
gjutkistan och utfordras på hyttbacken, varest formen
sönderslås och kanonen skrapas och putsas.

Vidare infordras stycket i det horisontala borrverket
och därifrån till dess vertikala, vilka bägge drivas med
vatten.

Fänghålet borras med handdrillar.

Uppfordringen utur gjutkistan sker med
svängbom-mar, som driva en trilla, trillan ett kugghjul,
kugghjulstocken drager en kedja; kedjan en linkrans,
linkransen en stock, varöver rullas en annan kedja som
går över ett block i taket ned till kanonformen. Med
samma maskin nedbringas också formen i gjutkistan.

Neder till horisontala borrmaskinen befordras
kanonen genom rullbjörnar, och när han kommit fram
mitt för sitt rum, upphissas han av en lina, som går
genom fem block, vilka äro fästade uti en rullbjörn,
som under taket vilar på fem bjälkar. Denna björn
rullas sedermera mitt över kanonens rum. Kanonen
nedhissas och sättes uti maskinen, med svansen uti
hjulstocken, som driver honom omkring. Svarvas så
på det stället, där förlikningen har sitt rum, och
lägges sedermera med mynningen mitt för borren över
en hylsa, som rörer det svarvade stället och uti
vilken själva kanonen löper omkring.

Borren förlängas genom längre eller kortare
tillsatser, som mätas av en stock för ändan inrättad skruv.

Ifrån horisontala borren föres kanonen åter på
rullbjörnar till den vertikala, uppvindas genom ett
vindspel av samma art som det över gjutkistan; står
där uti sin ställning stilla; borras av en kringgående
borr en gång till uti samma ställning och svarvas
slutligen uti samma ställning slät ikring mynningen av
tvänne slätmaskiner, den ena efter den andra; vindas
sedan ifrån ställningen och är färdig. (Forts.)

Några synpunkter på modern
trätorkning.

(Under denna rubrik har ingenjör E. Wickman i
Svensk trävaru-tidning meddelat en intressant översikt,
som vi tillåta oss här återgiva.

Bed av I. N.)

Den moderna träförädlingen i stor skala har funnit
med sin fördel förenligt att överlämna sina flesta
problem att lösas vetenskapligt av specialister. Ingenjörer
tillvarataga befintliga kraftkällor på bästa möjliga sätt,
anläggningarnas konstruktion och uppförande anförtros
åt experter, maskinerna levereras av specialfirmor, som
även tillse, att maskinerna skötas på rätt sätt.
Trä-torken däremot, om sådan existerar, anlägges i regel
enligt gammal tradition eller efter någon tillfällig idé
och motsvarar sällan förväntningarna och de därå
nedlagda kostnaderna.

Man kan finna detta förhållande egendomligt, då man
tager hänsyn till våra livliga förbindelser med Nord-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:01:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1926/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free