Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
INDU STRITIDN INGEN NORDEN
Emellertid har den bekante tyske stridsflygaren
från ofredens dagar, kapten H. Göring uttalat sig
mycket bestämt till förmån för automatiska fallskärmar.
Bl. a. säger han: »En icke-automatisk fallskärm må
vara så idealisk som möjligt, den blir i alla fall
ingenting annat än ett paket om flygaren icke har
sinnesnärvaro nog att draga ut ringen. Ingen flygare behöver
skämmas för att han någon sekund icke har absolut
herravälde över sina nerver. Det behövs icke mera än
att han varit en timma eller ett par i en luftstrid eller
han måste hoppa ned under det hans kropp är ett mål
för fientliga flygares kulsprutor.»
Erån civilt håll — passagerarna — torde man vid
aktualitetsfall kunna förvänta minst lika bestämda
gensagor mot den icke-automatiska fallskärmen. Vi ha
tidigare i denna tidning sökt påvisa det nödvändiga uti,
att fallskärmstyperna baseras på den rent
automatiska principen, så att det tekniska förloppet vid ett
fallskärmsfall är alldeles frigjort från den fallandes
fysiska och psykiska tillstånd och fullt tillförlitligt
nedbringar fallhastigheten till ofarlighet. Säkerligen är
problemets lösning att finna i denna riktning — trots en av
tillfälligheter och möjligen konstruktiva brister nu
uppkommen och rådande irritation.
Chr. S.
Staten och Norrlandsindustrin.
Då Ab. Ytterstfors-Munksunds industrier i Norrland
bragtes på obestånd, väcktes på en hel del håll den
gamla tanken till liv, att staten för att bl. a. förbättra
avsättningsmöjligheterna från sina sftora
kronoparks-komplex i översta Norrland borde gripa sig an med att
själv idka industriell rörelse på de platser, som nu
hotas av driftsnedläggelser och arbetslöshet. Dels tycks
man ha tänkt sig, att staten borde inköpa några av
konkursmassans sågverk i Norrbotten och dels på
lämplig plats grunda en helt ny industri, nämligen
sulfat-cellulosaframställning. Genom dessa åtgärder tror man
sig kunna nå ej mindre än tre syften: förbättrade
avsättningsmöjligheter från statens kronoparker, vinster
från statlig träförädlingsindustri och en god lösning av
de hotande arbetslöshetsproblemen. Det är då ej att
undra på, skriver märket S i Sunt Förnufts senaste
nummer, att dessa synbart tilltalande projekt haft lätt
att vinna anklang.
Det gäller emellertid här i själva verket intet mindre
än att man under diverse olika förevändningar vill
locka staten att träda in för storindustriell drift av
betydande omfång och med avsevärda ekonomiska risker.
Vad först beträffar det ifrågasatta övertagandet av
nämnda bolags sågverksindustrier, så måste man
alltid räkna med, att denna industri i de delar av landet,
varom här är fråga, icke är och icke inom en nära
liggande framtid kan bliva ekonomiskt bärig. Orsakerna
härtill äro till väsentlig del betingade av geografiska,
klimatiska och skogsbiologiska förhållanden, vilket bl.
a. gör, att de sågade trävaror, som framställas vid de
norrbottniska sågverken, på världsmarknaden betalas
20 kr lägre per standard än virket från mellersta och
södra Norrland. Detta lägre marknadsvärde på det
sågade virket från Överbotten kompenseras ingalunda av
billigare förädlings- och transportkostnader därstädes.
De norrbottniska sågverken arbeta således med lägre
försäljningspris men åtminstone delvis högre omkost-
nader än samma industri i landets övriga delar. När
därför en markerad överproduktion råder på sågat virke
och hela den svenska sågverksindustrin arbetar vid eller
under gränsen för ekonomisk drift, så måste
övertagan-cleet av en dylik rörelse inom ett så vanlottat distrikt
som Norrbotten innebära stora årliga förluster för
staten. Ha de enskilda åtskilliga gånger misslyckats med
försöket, så lärer ingalunda statsdriften med dess
tungrodda byråkratiska apparat ha större utsikter till
framgång. Och då blir frågan: kunna de ekonomiska offer,
som en dylik industri i Norrbotten ej kan undgå att
åsamka staten, verkligen hållas lägre än kostnaderna
för lindrande av en eventuell arbetslöshet? Säkerligen
lärer staten som företagare icke ha några utsikter att
lyckas därmed.
Beträffande yrkandet, att staten skulle grunda en
sulfatfabrik i syfte att förekomma arbetslöshet och
skaffa avsättning för sitt klenare furuvirke, ligger
saken något annorlunda till. då räntabiliteten inom denna
industri för närvarande är någorlunda god. Men innan
man inlåter sig på ett så kapitalkrävande företag, som
en ny sulfatindustri dock är, måste de ekonomiska
framtidsmöjligheterna noga prövas. Några få procents
överproduktion kan även på detta område snabbt
desorganisera marknaden. De största exportländerna av
sulfat-cellulosa, Sverige, Norge, Finland och Canada, ha på
de tre senaste åren ökat sina exportkvantiteter med över
50 % och ytterligare avsevärda utvidgningar planeras.
Den största köparen av sulfatmassa, Amerika, har
dessutom stora möjligheter att bygga ut en synnerligen
omfattande sulfatindustri och därigenom göra sig
självförsörjande på området. Läget för de europeiska
verken blevo i så fall katastrofalt. Och den svenska
statliga sulfatfabriken bleve särskilt handicappad i
konkurrensen av den anledningen, att densamma icke
såsom fallet är vid övriga svenska sulfatfabriker, skulle
driva sågverksrörelse med avfall från sådan rörelse som
huvudsaklig råvara. Kronan skulle i stället hämta och
nedflotta sulfatved direkt ur skogarna, vilket
nödvändigtvis måste ha en fördyring av råvaran till följd.
En viss överspekulation från de enskilda företagarna
torde redan nu vara förnimbar, anmärker förf. och
anser, att det må vara dessas ensak att rida ut de
konsekvenser, som kunna följa härav. Men staten må
ej äventyra skattebetalarnas medel genom att deltaga
i den industriella spekulationen på ett så
svårbedömbart område som detta.
Vad åter beträffar frågan om att staten genom
koncessioner å avverkning (eller väl rättare mångåriga
leveranskontrakt å rundvirke) skulle möjliggöra för
enskilda företagare i Norrbotten att grunda privat
sulfat-fabrikation därstädes, är, säger förf. till sist, givetvis
intet att invända mot detta projekt, om staten erhåller
rimlig ersättning för sitt virke.
Svenska uppfinnareföreningens första sammanträde
under säsongen hålles som vanligt i denna månad.
Kallelser komma att med snaraste utfärdas. Bland
ärendena märkes orienteringsdiskussion över. ämnet
»Uppfinnarekontoret, ett organ för bedömning, värdering och
tillgodogörande av svenska uppfinningar», — förslag av
överste Ivar Hult, publicerat i Ind. Nordens nr 30 innev,
år och till sin skisserade utformning såväl som till sin
idé av största intresse. Dessutom hålles föredrag resp.
lämnas meddelanden om ett par eller fler nya
uppfinningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
