Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323 INDU STRITIDN INGEN NORDEN
vridningsaxel, avlöser sig gränsskiktet i en viss punkt,
gränsskiktets avlösningspunkt, på figuren bestämd
genom vinkeln 1, och vars läge varierar med förhållandet
mellan periferihastigheten U och vindhastigheten %
Ulv. Gränsskiktets avlösningspunkt måste
experimentellt bestämmas, enär det visade sig, att dess läge
varierade högst avsevärt vid kombinationer med olika
bär-planstyper. Det är nämligen av stor betydelse för
ernående av bästa möjliga resultat, att gränsskiktets
avlösningspunkt ligger ovanför’ den av vinkeln 2 bestämda
övergångspunkten, så att den avsugna luften passerar
helt ovanför bärplanet. Genom denna anordning
erhålles den mesta möjliga sugverkan av rotorn, och de försök,
där rotorns bakre del var täckt till större eller mindre
del än vad fig. II visar, gåvo långt ogynnsammare
resultat.
På modellen har jag ansett det lämpligast att lägga
gränsskiktets avlösningspunkt 5° ovanför
övergångspunkten mellan planet och rotorn. Detta är gjort for att
modellen så mycket som möjligt skall likna den för
praktiskt bruk byggda vingen, då vid denna bärplanet
viel upptryck kommer att böja sig uppåt, och alltså
vinkeln 2 blir större, så kommer trots denna
lägesförändring luftströmmen att passera helt på översidan av
bär-planet.
Experimenten visade, att det bästa resultatet erhölls,
när luften på över- och undersidan av bärplanet-
passerade på samma tid från dess främre till dess bakre del.
Vid den här avbildade modellen uppstod detta
förhållande när rotorns periferihastighet var 2,4—2,6 gånger
större än vindhastigheten, U/v = 2,4—2,6.
Fig. III visar hur luftströmmarna passera kring
modellen vid U/v = 2,56.
Fig. IV visar en grafisk framställning över, hur
trycket P fördelar sig i förhållande till
r
9
!L
2
q, P/q.
Att på översidan av bärplanet ett så stort vakuum
uppstår har sin orsak dels i det jämna
strömningsförhållandet kring planet, vilket hindrar att luftvirvlar uppstå,
dels i den större hastighet, med vilken luften passerar.
Mätningen företogs med en toluolmanometer, vilken
bestod av ett graderat U-rör, vars ändar voro förenade
med gummislangar. Uppåt är negativt tryck, vakuum,
och nedåt är positivt tryck, kompression. Det rådande
trycket i en viss punkt på bärplanet erhålles alltså
genom att addera det positiva och negativa g-värdet
utan hänsyn till tecken. Mätningen utfördes vid U/v
= 2,54.
Fig. V visar tryckets fördelning kring rotorn vid
Ulv = 54.
Fig. VI visar de Ca och Cw värden, som erhöllos
genom att enbart utväga de på rotorn verkande
krafterna vid detsamma U/v-värde som vid föregående
mätning.
Den här beskrivna modellen hade följande
dimensioner :
Bärplanets bredd t projicierad på
vindriktningen = 68 cm
» längd l = 54,5 cm
» yta F—l - t = 3 706 kvcm
Kotorns diameter B — 10 cm
» längd lr = 55 cm
För att undvika virvelbildningen vid bärplanets
ändar, vilken vid detta låga l/t-yärde blev rätt kraftig,
försågs modellen med sidoskärmar, vilkas utseende och
storlek framgår av fig. VII. Genom dessa sidoskärmar
var rotorn genomstucken, så att dessa verkade på
samma sätt som de välbekanta Flettnerska
ändskivor-na. Skärmarna hade en höjd över rotoraxeln av 1 B.
medan de nedåt fått ansluta sig till bärplanets profil.
Dessa till synes relativt små sidoskärmar visade sig
avsevärt minska virvelbildningen, och anser jag, att
trots det bättre resultatet vid användande av större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
