Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan, adr.
Holländaregatan 20,
Stockholm. Publikationsorgan för
Svenska Uppfinnareföreningen.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
GRUNDLAGD 1872
Hilaga: Svensk Tidskrift för
Industriellt Rättsskydd, Patent,
Varumärken m. m.,
innehållande av svenska patentverket
utfärdade patent m. m.
Nr 42 STOCKHOLM DEN 20 OKTOBER 1926
Innehåll. Ind. Norden: Narcylen, ett nytt narkotiseringsmedel. Ref. av K. Nn. — Hopfelts aluminiumöverdrag å roststänger. Ref.
av Rits. — Wheadons järnbetongstolpe. Ref. av Chr. S. — Ytterligare om pollopas, det elastiska »glaset». Ref. av Wt. — Ett par
tekniskt märkliga tidsbilder från Erik XIV:s regering. Inför Erik XIV:s nämnd: tvenne hyttefogdar; Johan Turier, saltsjudare. Gnm Chr. S.
— Nya uppfinningar och fabrikat i marknaden. XXVII. Tätning under fotrännan å plåttak. XXVIII. Skumdämpare för mejerier o. a.
XXIX. Muddlarepensel. XXX. Barkavskalningssax. — Litteratur. — Föreningsmeddelanden. — Notiser. — Sv. tidskr. f. ind.
rättsskydd: Officiella meddel. fr. K. patent- och registreringsverket. — Patentbeskrivningar. Kungörelser ang. patent. — Eftertryck
utan angivande av källan förbjudes. — Red. påtager sig ej någon obligatorisk åsiktsöverens stämmelse med ärade forf:s uttalanden.
Narcylen, ett nytt narkotiseringsmedel.
På sista tiden har i fackpressen, särskilt den tyska,
avhandlats ett nytt narkotiseringsmedel, benämnt n a
r-c y 1 e n, uppfunnet av professor Hermann Wieland i
Königsberg. Det har nu patenterat^ även i Sverige,
under nr 61660.1 Den nyligen offentliggjorda
patentbeskrivningen torde vara av intresse även för andra än de
speciella medicinmännen.
Det är redan känt — heter det inledningsvis i
patent-beskrivningen — att acetylen verkar narkotiserande.
Trots detta har kirurgin hittills icke praktiskt använt
acetylen som narkotikum. Denna omständighet finner
sin förklaring i den mycket utbredda åsikten att
acetj’-len är giftig såväl i tekniskt rent som även i orent
tillstånd. Dessutom kunde utav blotta, kännedomen om
acetylenens narkotiserande verkan icke den slutsatsen
dragas, att den också kunde användas som narkotiskt
medel i kirurgisk mening. Det finns nämligen en hel
mängd ämnen, såsom t, ex. koloxid, kolsyra,
kväve-oxidul, alkohol, morfin och andra, vilka i
farmakologisk mening framkalla narkotiska verkningar och trots
detta icke äro användbara som narkotika i kirurgin,
emedan de i den för en djup narkos erforderliga höga
doseringen antingen förorsaka skadliga biverkningar
eller framkalla en otillräckligt lång eller för långvarig
narkos, eller emedan deras narkotiserande verkan icke
lätt och snabbt kan hävas. Så är exempelvis det rena
morfinet trots sin obetingade säkra verkan på
smärtkänsligheten icke ägnad för -kirurgin, emedan den på
högsta stadiet av sin verkan framkallar farliga
biverkningar och dessutom dess dövande inverkan icke
godtyckligt kan avbrytas. Kväveoxidul skulle vara
ett idealiskt narkotikum, men den kan endast användas
för en narkos av omkring en minuts varaktighet,
emedan det endast är användbart i 100 %-ig
koncentration, om dess verkan skall vara tillräckligt djup. Men
vid längre varaktighet skulle patienten kvävas.
Av det faktum, att så olikartade föreningar som
koloxid, kolsyra, kväveoxidul, acetylen osv i och för sig
äro kända som narkotiskt verkande ämnen följer, att.
den narkotiska verkan icke beror på den kemiska
konstitutionen utan på fysikaliska egenskaper och särskilt
lösligheten i blodet. Då nu acetylen löser sig i blod i
ungefär samma grad som kväveoxidul, kunde man alls
inte vänta att acetylen, även när den är betydligt
utblandad med syre eller luft, skulle kunna åstadkomma
en tillräckligt djup narkos.
Prof. Wielands uppfinning avser nu ett sätt att. av
1 Patentet uttaget av C. ff. Boechringer Sohn,
Nieder-Ingel-heim a Rhein.
acetylen framställa ett narkotiseringsmedel, vilket sätt
består däri, att man medelst vanliga reningsmetoder
befriar acetylenen från fosfor- och svavelföreningar i så
hög grad, att den är fri från skadliga giftverkningar,
och blandar denna giftfria acetylen med luft eller syre,
event, under tillsats av andra narkotiseringsmedel, t. ex.
eterångor, lämpligen på sådant sätt, att blandningen
innehåller minst 40—50 volymprocent acetylen.
Härigenom erhålles ett utomordentligt värdefullt narkotikum,
säger patentbeskrivningen, vilket i flera avseenden är
överlägset de hittills brukliga narkotiseringsmedlen,
såsom kloroform, eter och liknande. Dessa medel hava
som bekant den stora nackdelen, att de utöva mycket
oangenäma verkningar på den mänskliga organismen,
t. o. m. med dödlig utgång. Narkosen inträder
mestadels förhållandevis långsamt och ofta under stark
retning av patienten. Det dröjer också ofta mycket länge,
innan denne vaknar ur narkosen. Dessutom medför
narkosen tråkiga efterverkningar såsom kräkningar
och liknande. Alla dessa olägenheter undvikas, om man
som narkotiseringsmedel använder acetylen, som i
enlighet med Wielands uppfinning befriats från sin
fosfor- och svavelhalt, i förut angiven utspädning.
Detsamma åstadkommer icke blott ett snabbt inträdande av
narkosen vid tillräckligt djup verkan utan att
patienten starkt uppröres, utan medför även ett mycket
snabbt uppvaknande och tillfrisknande av patienten.
Dessutom erbjuder det nya narkotiseringsmedlet
möjlighet att godtyckligt kunna avbryta narkosen.
Den för narkosen erforderliga koncentrationen hos
acetylenen är icke särdeles hög. Det är tillräckligt att
använda 50 volymprocent i den gasmängd som inandas,
men till och med vid mycket högre koncentration
(ungefär 70—80 %) hava av uppfinnaren inga skadliga
inverkningar på den mänskliga organismen kunnat
fastställas. Det är fördelaktigt att blanda acetylen med
andra narkotiseringsmedel t. ex. med eterångor,
kloroform, kväveoxidulgas och liknande. Därigenom
uppnås verkningar, som sträcka sig utöver summan av
beståndsdelarnas verkningar och yttra sig däri, att blott
ringa mängder av de tillsatta narkotiseringsmedlen,
t- ex. ungefär 1I10 av den hittills brukliga etermängden,
behöva användas för att. åstadkomma en verksam
bedövning, så att olägenheterna vid den vid uteslutande
bruk av de vanliga narkotiseringsmedlen, såsom eter,
kloroform, kväveoxidul och liknande åstadkomna
narkosen, icke mer uppträda. För blandningen
acetylen-eter-syrgas räcka t. ex. ungefär 40—50 volymprocent
acetylen, omkring 60—50 volymprocent syre och 5—10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
