Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
I N D ü ST R I T I D N I N G E N NORDEN
droppar eter, vilka ungefär motsvara l1/2 volymprocent
eterånga.
Acetylen inverkar naturligtvis icke på samma sätt
på alla personer. Så har observerats fall, då från den
sjukes sida en inandning mötts av ett visst reflektoriskt
motstånd, som åtminstone i de första ögonblicken
avsevärt försvårar en ostörd narkotisering. Man har nu
funnit, att denna olägenhet hos acetylenen låter avlägsna
sig därigenom att man tillsätter densamma lämpliga
mängder mer eller mindre starkt luktande ämnen.
Härigenom urkopplas till följd av en avledningsföreteelse
patientens reflektoriska motstånd, så att
narkotiserings-medlet även vid de första andetagen ostört upptages.
Som luktande ämnen för ändamålet ägnar sig
framför allt acykliska alkoholer och aldehyder som t. ex.
geraniol, linalool och deras estrar, citral eller en
blandning av dessa ämnen eller liknande. Även naturliga ur
blommor utvinnbara luktande ämnen, som innehålla
nämnda beståndsdelar, kunna med samma fördel
användas. Man går exempelvis tillväga på det sättet att
man i strömmen av acetylen eller dess blandning med
luft eller syre inför det luktande ämnet, lämpligen
blandat med ett utspädningsmedel, exempelvis
olivolja. Men man kan också till lösningsmedlet för
acetylenen, t. ex. aceton, tillsätta lämpliga mängder, t. ex.
2—5 viktsprocent, av det luktande ämnet.
K. Nn.
Hopfelts aluminiumöverdrag å roststänger.
Förslaggning av roststänger, rostytor osv kan, under
ökande av deras motståndsförmåga mot eld, förhindras
därigenom, att man på de ställen, där de äro utsatta
för inflytandena av hettan och slaggen, förser dem med
ett enligt metallsprutningsförfarandet åstadkommet
skikt av aluminium och därpå upphettar dem långsamt
till en temperatur, som närmar sig smältpunkten för
arbetsstyckets grundmetall. Man har härvid utgått från
den tanken, att genom den efterföljande upphettningen
av det med aluminium besprutade arbetsstycket skulle
erhållas en legering mellan aluminiet och
grundmetal-len. Detta är emellertid felaktigt, — säges i sv.
patent-beskr. nr 61599. Det i kallt tillstånd på arbetsstycket
sprutade aluminiet är mycket poröst, och, då
aluminium är lätt oxiderbart, upptager det porösa
aluminiumskiktet vid efterbehandlingen med värme begärligt syre
och omvandlas till aluminiumoxid, som å sin sida blott
löst vidhäftar det överdragna föremålet, Vid
avkylningen av det sålunda överdragna och upphettade
föremålet faller överdraget i de flesta fall fort av, i
synnerhet om föremålet utsättes för mekanisk påverkan i en
eldstad, särskilt påverkan av omröringshakar.
Man har dessutom föreslagit att åstadkomma en
legering av metallöverdragen med grundmetallen genom
efterföljande upphettning av det besprutade föremålet
i en inert, t. ex. av kväve eller väte bestående
gas-atmosfär. Även ett dylikt förfarande slår emellertid fel
vid användning av aluminium, bortsett därifrån, att
det är dyrt och komplicerat och fordrar särskilda
försiktighetsåtgärder.
En uppfinning av den tyske ingenjören R. Hopfelt
avser ett förfarande att förse roststänger eller dylikt
med aluminiumöverdrag på så sätt, att detsamma i
intim legering med grundmetallen är starkt vidtäftande
och dessutom gör arbetsstyckets yta så hård, att den
kan motstå alla termiska och mekaniska inflytanden
mycket bättre än ytan av alla hittills kända
roststänger. Uppfinningen vilar på kännedomen, att aluminium
blott då kan bringas att säkert vidhäfta, t. ex. av järn
bestående arbetsstycken, när dessa förut upphettats till
temperatur, vid vilken aluminium smälter. Vid
förvärmningen av arbetsstyckets yta måste man
emellertid laga- så att arbetsstyckets yta icke oxideras, ty blott
då sker ett sammanflytande av det på det varma
ar-betsstycket sprutade aluminiet med arbetsstyckets
grundmetall. Teoretiskt skulle nog denna oxidering
låta förhindra sig på det vid efterupphettning kända
sättet därigenom, att förvärmningen av arbetsstycket
ägde rum i en indifferent atmosfär. Praktiskt är
emellertid detta sätt icke användbart eller användbart blott
under utomordentliga svårigheter, ty, bortsett därifrån,
att det är behäftat med cle vid användandet av en
indifferent gasatmosfär förbundna, ovan angivna
olägenheterna, måste därvid dragas försorg därom, att även
påsprutningen av aluminium sker i denna atmosfär och
utan att arbetsstycket åter kommit i beröring med luft
och därigenom oxiderats.
Hopfelts uppfinning beträder därför en annan väg.
Först sprutas på arbetsstycket i kallt tillstånd ett tunt
aluminiumöverdrag, som är just så tjockt, att det
förmår skydda arbetsstyckets yta mot oxidering. Därpå
upphettas det provisoriskt överdragna arbetsstycket
till omkring 800° C, dvs till en temperatur,, som ligger
i närheten av aluminiets smältpunkt. Om vid denna
upphettning det provisoriska aluminiumskiktet delvis
omvandlas till aluminiumoxicl, är detta oskadligt, då
även detta aluminiumoxidskikt, i synnerhet som det
ju mekaniskt icke vidare påverkas, fyller sitt ändamål
att skydda grundmetallen mot oxidering. Om därpå i
detta varma tillstånd av arbetsstycket det slutliga
aluminiumskiktet anbringas i den erforderliga tjockleken,
förbinder sig detta aluminiumskikt intimt med
grundmetallen, då de provisoriskt påsprutade, porösa och
tunna aluminiumskiktet genomslås av partiklarna av det
slutliga skiktet och möjligen förefintliga oxider av det
provisoriska aluminiumskiktet trängas åt sidan och
göras oskadliga genom att omhöljas. Sedan det slutliga
aluminiumskiktet därpå påsprutats till tillräcklig
tjocklek, äger efterbehandlingen rum, i det att det
besprutade arbetsstycket behandlas genom förnyad
upphettning eller stegring av dess temperatur till 1 000°
C eller däröver. Då det nu förefinnes en intim
ömsesidig beröring mellan grundmetallen och det påsprutade
aluminiet, inträffar en likformig legering av de två
metallerna utefter hela deras utsträckning, och man
kan på detta sätt åstadkomma legeringar av nästan
godtycklig sammansättning av grundmetallen och
aluminiet genom lämpligt val av den påsprutade mängden
av aluminium och temperaturerna vid
efterbehandlingen. Under vissa förhållanden kan efterupphettningen
utelämnas, nämligen då, när arbetsstyckena under sin
driftsmässiga användning äro utsatta för en tillräcklig
upphettning, som, då den varar länge nog, icke behöver
uppgå till 1 000° C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
